The Kinks är ett av 60-talets mest uppskattade popband, samtidigt har de ständigt brottats med att vara underskattade. The Beatles, The Rolling Stones och The Who har alltid fått mer uppmärksamhet. Det är givetvis orättvist.
Londonbandet har sedan starten kretsat kring bröderna Ray och Dave Davies – förstnämnde stod för det mesta av låtskrivandet och sången, medan sistnämnde utvecklades till en av 60-talets mest framstående gitarrister. Dynamiken låg till grund för en av pophistoriens mest kreativa och framgångsrika duor, men ständiga konflikter skapade tidigt friktion. De har inte spelat med varandra sedan 1996. The Kinks debutsingel ”Long Tall Sally” släpptes 1964.
Intressant kuriosa är att Ray Davies tillbringade mycket tid i Göteborg under en period och det resulterade i att musikern Gunnar Frick blev en del av hans liveband mellan åren 2006-2009. Davies skymtades ofta kring Café KoM.
Nedanstående lista rangordnar The Kinks 50 bästa låtar. Jag har inte tagit med några sololåtar.
50. ”Lavender Hill” (1973)
Lavender Hill är en shoppinggata i södra London. Området har förekommit i flera populärkulturella sammanhang och den prisbelönta filmen The Lavendel Hill Mob från 1951 är ett av de mest kända exemplen. Alec Guiness gör en fin skådespelarinsats (helgonförklarad genom rollen som Obi-Wan Kenobi i Star Wars).
The Kinks spelade in ”Lavender Hill” 1968, men det planerade dubbelalbumet The Village Green Preservation Society bantades ner till 15 låtar. ”Lavender Hill” skrotades och släpptes istället på 1973 års The Great Lost Kinks Album (bestående av b-sidor och outgivet material). Introt präglas av en tramporgel och under låten hörs en stilla kör som skapar en atmosfärisk inramning.
49. ”Afternoon Tea” (1967)
Ray Davies är känd för sina urbrittiska referenser och ”Afternoon Tea” behöver ingen närmare förklaring.
I’ll take afternoon tea (afternoon tea)
If you take it with me (afternoon tea)
You take as long as you like
‘Cause I like you, girl
I take sugar with tea (afternoon tea)
You take milk if you please (afternoon tea)
Like you talking to me
Because you ease my mind
48. ”The World Keeps Going Round” (1965)
Ray Davies texter är ofta sorgsna och melankoliska, där regn och sol avlöser varandra. ”The World Keeps Going Round”– hämtad från 1965 års album The Kink Kontroversy – beskriver en värld som fortsätter att existera oavsett vad som händer och kan ses som en profetia inför dagens ständiga oro över sakernas tillstånd. Väl skrivet av Davies, 21 år gammal (nybliven pappa).
”The World Keeps Going Round” är ett av The Kinks första steg mot ett mer beskrivande och analyserande berättande. Ljudbilden har också förändrats; de tidiga British invasion-influenserna är fortfarande påtagliga, men grundstrukturen är mer avancerad och genomarbetad. Samtidigt är produktionen enkel och sparsmakad. Det handlar inte om The Beatles-perfektion.
47. ”The Way Love Used To Be” (1971)
Melodramatiska ”The Way Love Used To Be” placerades som b-sida till ”God’s Children” (båda låtarna finns med på 1971 års album Percy, som är ett soundtrack till filmen med samma namn). De vemodiga stråkarna, arrangerade av Stanley Mayers, sätter tonen. Mayers medverkade i över 60-filmer och är främst känd för gitarrkompositionen ”Cavatina”, som används i Oscarsbelönade The Deer Hunter från 1978.
Nämnda skiva blev den sista för Pye Records och albumspåret ”Willesden Green” är den enda Kinks-låten som inte sjungs av Ray eller Dave – istället är det John Dalton som står vid mikrofonen (fast medlem mellan åren 1969-1976). Ray sjunger på ”The Way Love Used To Be”. Inramningen är högtidlig och sakral.
46. ”Come On Now” (1965)
Detta är en garageinspirerad b-sida till klassikern ”Tired Of Waiting For You”. Utekvällen väntar och a-sidans titel kan nästan ses som en fortsättning på b-sidans önskan att komma iväg. ”Come On Now” har festen som slutmål. Kan tycka att Ray är lite väl grabbigt gnällig. Det är allmänt känt att båda bröderna Davies var minst sagt fåfänga. Jag vet inte om modeintresset är intakt, men under 60-talet stod framför allt Dave i framkant. Trendspaning: Från kostym till Peacock-mode.
45. ”David Watts” (1967)
Musikjournalisten Jon Savage har beskrivit ”David Watts” som Ray Davies sharpest homoerotic song. Och den beskrivingen kommer alltid att prägla min syn och ger låten en självklar placering på denna lista. The Jams version från 1978 följer samma uppstudsiga och pubertala hållning. Låten släpptes som b-sida till ”Autumn Almanac”, men finns även med på albumet Something Else By The Kinks.
44. ”There’s No Life Without Love” (1973)
”There’s No Life Without Love” är den första låten på listan som är skriven av Dave Davies – inspelningen ägde rum 1967, men det dröjde ända till 1973 innan låten släpptes officiellt. En konsekvens av att upphovsmannens soloalbum lades på is. Daves albumdebut släpptes först under 80-talet. Rays debut Other People’s Lives dröjde ända till 2006.
43. ”Stop Your Sobbing” (1964)
Sedan starten som låtskrivare har Ray Davies visat en enorm bredd och ”Stop Your Sobbing” från The Kinks självbetitlade debutalbum tillhör de mer nedtonade poplåtarna. Likheterna är få med genombrottssingeln ”You Really Got Me” från samma år.
Under en period var Ray tillsammans med Chrissie Hynde från The Pretenders, vars debutsingel ”Stop Your Sobbing” är en cover på The Kinks-låten med samma namn. De spelade även in ”I Go To Sleep” – en outgiven låt – som Ray skrev till sin dåvarande fru i samband med födelsen av deras dotter. Riktigt bra. En vaggvisa med spöklik inramning. Kan rekommendera både originalet och The Pretenders tokning.
42. ”Everybody’s Gonna Be Happy” (1965)
Ofta avfärdad som en bagatell, men jag blir alltid på bra humör när ”Everybody’s Gonna Be Happy” snurrar på stereon. Ett bra betyg. Låten släpptes som singel 1965 och 2000 fick den nytt liv genom soundtracket till Nick Hornby-filmatiseringen High Fidelity.
41. ”Do You Remember Walter?” (1968)
Ray Davies återvänder till ungdomen och det är inte första gången. Ett återkommande tema.
40. ”Set Me Free” (1965)
”Set Me Free” är ett av The Kinks första försök att visa upp en mjukare sida och jag älskar varje sekund.
39. ”A Long Way From Home” (1970)
Lola Versus Powerman And The Montgomery, Part One är The Kinks sista kommersiella framgång. Skivan är känd för att blanda ”hårdrock” med pop, och mina favoritlåtar tillhör den senare genren. Det kommer att synas på den här listan. ”A Long Way From Home” präglas av mjuka folktoner och ger en varm och inbjudande känsla. Ray sjunger om längtan och tiden som flytt. Det övergripande temat handlar om att förlora kontakten med sina rötter.
38. ”Time Will Tell” (1983)
”Time Will Tell” är en oemotståndlig garagelåt som spelades in i mitten av 60-talet, men som inte gavs ut förrän den kontroversiella samlingen The Kinks Greatest Hits – Dead End Street nådde butikerna 1983. Den drogs tillbaka och släpptes igen efter ett par månader (minus ”Time Will Tell”). Medlemmarna ville inte ge ut bonusmaterialet med ofärdiga låtar.
37. ”Rosie Won’t You Please Come Home” (1966)
lay skrev om händelser i sin närhet och Dave fick sina gliringar, men systern Rosie omnämndes också i hans texter. ”Rosie Won’t You Please Come Home” kretsar kring Rosies förhållande med Arthur Anning och deras flytt till Australien. Rosies skilsmässa låg sedermera till grund för Arthur (Or The Decline And Fall Of The British Empire) från 1969. Denna låt är kammarpop av bästa kvalité. Rosie avled 2014. Rays äldsta syster Irene anses vara en av de som uppmuntrade musikkarriären genom att ge honom en gitarr i 13-årspresent.
36. ”Autumn Almanac” (1967)
”Autumn Almanac” är en positiv och sprittande poplåt som andas vår och vänskap. Den brittiska kulturen genomsyrar varje stavelse. Ray sjunger om fotboll, Blackpool och te. Låten släpptes som singel 1967 och finns inte med på något album.
35. ”This Man He Weeps Tonight” (1969)
Dave Davies fick inte så många chanser att synas och höras som låtskrivare, men singlarna ”Death Of A Clown”, ”Susannah’s Still Alive” och ”Lincon Country” är bland det bästa som spelades in under andra halvan av 60-talet. Förstnämnda singel finns även med på The Kinks-skivan Something Else By The Kinks. ”This Man He Weeps Tonight” hittas på baksidan till ”Shangri-La”. En stark poplåt med snygga janglegitarrer. Och missa inte Daves första The Kinks-inspelning ”Wait Til The Summer Comes Along” från 1965. Tidningen The Rolling Stone utnämnde Dave till nummer 88 av världens 100 bästa gitarrister (2003).
34. ”A House In The Country” (1966)
The Kinks fjärde album Face To Face är det första av bandets skivor som anses vara en fulländad klassiker. Produktionen når nya nivåer och Ray Davies blommar ut som låtskrivare. Och kritiker av det moderna samhället. Blurs ”Country House” ger en liknande känsla och Damon Albarn har spelat live med Ray Davies vid flera tillfällen. Albarn har även sagt att han var nära att bilda en supergrupp med Ray och David Bowie – ett samarbete som endast varade i 24 timmar.
And he’s oh so smug, oh yeah.
He’s got everything he needs,
‘Cause he’s gotta house in the country,
And a big sports car.
He’s gotta house in the country,
And a big sports car.
But he’s socially dead, oh yeah,
And it don’t matter much to him,
‘Cause he’s gotta house in the country
Where he likes to spend his weekend days.
Oh yeah, oh yeah, well all right
33. ”Where Have All The Good Times Gone” (1965)
”Where Have All The Good Times Gone” är en av The Kinks alla oförglömliga b-sidor (a-sidan ”Till The End Of The Day” hittas längre ner på listan). Ray Davies går in i rollen som äldre iakttagare av samtiden. Samtal på puben, om politik och samhället, resulterade i den nostalgiska texten.
David Bowie spelade in en cover på ”Where Have All The Good Times Gone”, som finns med på 1973 års album Pinups. Brixton-legenden gjorde även en halvtrist version av ”Waterloo Sunset” 2003. Bowie upprepade vid flera tillfällen The Kinks betydelse för sin egen musik och speciellt Rays sätt att återknyta till det brittiska. Att våga vara sig själv.
32. ”This Is Where I Belong” (1967)
”This Is Where I Belong” är en europeisk b-sida som spelades in i samband med Face To Face. Jag fördrar denna låt gentemot a-sidan ”Mister Pleasant”, som är allt för hurtig och käck, vilket gör att produktionen känns daterad. ”This Is Where I Belong” har åldrats mycket bättre och präglas av en tidlös inramning. Alla kan relatera till tematiken om längtan och vikten av att känna sig trygg och hemmastad. En annan bra b-sida från samma period är ”She’s Got Everything”.
31. ”Too Much On My Mind” (1966)
Det finns en skörhet som tilltalar med ”Too Much On My Mind”. Låten saknar all form av arrogans som präglar mycket av bandets tidigare material.
30. ”Milk Cow Blues” (1965)
The Kinks gör Sleepy John Estes ”Milk Cow Blues” från 1930-talet till sin egen. Låten har spelats in otaliga gånger, både före och efter denna version, men The Kinks fångar en smittande råhet som få matchar. Elvis Presley spelade in en snygg rockabilly-version med titeln ”Milk Cow Boogie Blues”, medan Robert Johnson döpte om originalet till ”Milkcow’s Calf Blues”.
29. ”Get Back In The Line” (1970)
The Kinks utvecklades till ett band som stod upp för arbetarklassen och Ray Davies misstro mot skivindustrin fick alltmer utrymme på skivorna. ”Get Back In The Line” står på de svagas sida och ger inte mycket för världens pampar som utnyttjar de som sliter för usla löner. Detta är en av de vackraste och mest stillsamma protestlåtarna som spelats in.
28. ”Rainy Day In June” (1966)
Ray Davies sjunger ofta (väldigt ofta) om väder och vind och denna gång nalkas mörka och hotfulla moln vid horisonten. Låten utvecklas till brittisk gospel. En av The Kinks mest underskattade inspelningar.
27. ”Situation Vacant” (1967)
”Situation Vacant” är ett relationsdrama mitt i vardagen. Johnny vill gör allt för att glädja sin svärmor och det slutar med att Johnny och Suzy skiljer sig. Svärmodern blir överlycklig. Låten har ett blues- och funkdriv som kompletterar texten perfekt. Nicky Hopkins hammondorgel är pricken över i:et.
26. ”Love Me Till The Sun Shines” (1967)
Dave Davies sjunger om kärlek och han gör det med känsla och finess. Orgeln, distinkta handklapp och effektiva rock ‘n’ roll-gitarrer ger en medryckande inramning. Ursprungligen b-sida till hitsingeln ”Death Of A Clown”.
25. ”Strangers” (1970)
Dave visar på ”Strangers” att han kunde matcha brodern och låten har ett skönt driv, som ger en avslappnad och harmonisk inramning. Verkligheten var dock en annan och Dave hade precis genomgått en mental kris. Brödens hade glidit isär och låten beskrivs ofta som en utsträckt hand.
24. ”20th Century Man” (1971)
Muswell Hillbillies från 1971 är den sista The Kinks-skivan som jag har en relation till. Produktionen och låtarna präglas mer av amerikanska kultur än brittisk. Jag älskar exempelvis outgivna ”Kentucky Moon”. Titeln på albumet kommer från Muswell Hill i norra London, där bröderna Davies växte upp.
Singeln ”20th Century Man” är ytterligare en klagosång över den moderna världens utveckling. Låten färgas av en snygg gitarrslinga, som skänker tempo och attityd och produktionen avslutas med ett virvlande orgelparti.
23. ”I Need You” (1965)
Tillbaka till grunderna. En garagelåt som satte standarden för tyngre rock. Gillar även The Zakary Thaks snarlika cover året därpå.
22. ”Two Sisters” (1967)
”Two Sisters” handlar om svartsjuka mellan två systrar, men givetvis syftar Ray på sin egna relation till brodern Dave. Han kallade bland annat sin lillebror för Priscilla, som är namnet på den ena systern i texten. Deras relation har alltid legat på gränsen till sammanbrott – de bråkade, bråkade lite till och sedan bråkade de ännu mer. Det har länge pratats om en återförening, men framtiden får utvisa om tiden har läkt alla sår. ”Dandy” är en annan låt som anses handla om brodern.
Introt präglas av användandet av klaviaturinstrumentet cembalo, vilket ger en högtidlig stämning och detta är den första Kinks-låten med stråkar. Fulländad pop och Rays hummande i slutet är ren magi.
21. ”The Village Green Preservation Society” (1968)
Ett beprövat tema; Ray Davies återvänder till ett Storbritannien som endast finns i minnet, men han undviker att bli en menlös och bakåtsträvande nostalgiker. En av anledningarna är att produktionen ligger i framkant och att musiken präglas av en oförstörd charm som inte går att ogilla. Detta är titellåten på albumet med samma namn och sista skivan med danska originalbasisten Pete Quaife.
20. ”All Day And All Of The Night” (1964)
Singeln ”All Day And All Of The Night” följde upp ”You Really Got Me” och blev minst lika framgångsrik. De hade hittat en formel som fungerade, men popmusiken väntade runt hörnet.
19. ”See My Friends” (1965)
”See My Friends” är en skimrande psykedelisk poppärla med indiska raga-influenser. Singeln nådde inga större framgångar, men ljudbilden influerade. B-sidan ”Never Met A Girl Like You Before” är rakare och hade förmodligen fungerat bättre på listorna. Boston-bandet Lyres spelade in en fin version i samband med debutalbumet On Fyre 1984 (på albumet tolkas ”Love Me Till The Sun Shines”).
18. ”God’s Children” (1971)
Teknikhetsen fick Ray att skriva ”God’s Children” och det blev ett religiöst anthem om att återgå till naturen. En av bandets snyggaste produktioner. Det religiösa temat återkommer i 1978 års ”Black Messiah”, men tonen är helt annorlunda. Reggae möter folkpop.
17. ”Sunny Afternoon” (1966)
”Sunny Afternoon” är en av The Kinks mest kända låtar, men många missar att låten bär på starka samhällskritiska element. Ray beklagar sig över höga skatter och mitt i allt elände strular kärleken. Och det är sommar, årets bästa årstid. Allt borde vara på topp. Ray dricker dock öl en somrig eftermiddag. Det löser sig nog.
16. ”A Well Respected Man” (1965)
Detta är en av The Kinks första samhällskritiska låtar och produktionen är mer poporienterad än tidigare. ”A Well Respected Man” presenterades för omvärlden via bandets tredje EP Kwyet Kinks, men singelversionen blev en stor försäljningsuccé i USA. Det slutade med att låten fick ligga till grund för albumet Kinkdom, som endast släpptes på den amerikanska marknaden.
15. ”Lola” (1970)
Efter ett par skrala år fick The Kinks en megahit med ”Lola” och medlemmarna stod återigen i rampljuset. Låten handlar om en man som möter en transperson. Bonusfakta: den brittiska versionen innehåller ordvalet Cherry cola, medan den amerikanska versionen använder Coca Cola. The Raincoats spelade in en fantastisk cover 1979.
14. ”Victoria” (1969)
En uppstudsig popdänga om brittisk imperialism, klassystem och att älska sitt hemland. Det finns två sidor av samma mynt. The Fall spelade in en knäckande version 1988.
13. ”Lazy Old Sun” (1967)
The Kinks hade sin storhetsperiod i samband med psykedelians framväxt, men musiken tenderar att stå utanför dessa strömningar. Det finns dock undantag. Ett av dessa undantag är sinnesutvidgande ”Lazy Old Sun”. Instrumenteringen är underbar med maracas och trumpet i förgrunden. Inramningen ger en känsla av Indien, som bandet besökte ett par år tidigare. ”See My Friends” från 1965 är ett direkt svar på den resan.
12. ”Tired Of Waiting For You” (1965)
”Tired Of Waiting” följde upp ”You Really Got Me” och ”All Day And All Of The Night”, och blev ytterligare en listetta. Låten släpptes i januari och visar att The Kinks garageperiod var minst sagt kort. Ljudbilden är långt mer nedtonad än tidigare singlar. Det ska sägas att singeln ”You Still Want Me” – släpptes innan genombrottet – ligger närmare The Beatles än efterkommande garagesinglar.
11. ”Shangri-La” (1969)
Ytterligare en låt om bröderna Davies syster Rose. Enligt Ray bodde hon och maken i ett skyddat och profillöst område utan kontakt med omvärlden. Ett Shangri-la, ett fiktivt paradis.
Now that you’ve found your paradise
This is your Kingdom to command
You can go outside and polish your car
Or sit by the fire in your Shangri-la
Here is your reward for working so hard
Gone are the lavatories in the back yard
Gone are the days when you dreamed of that car
You just want to sit in your Shangri-la
10. ”Death Of A Clown” (1967)
Dave Davies fick en stor hit med ”Death Of A Clown” och låten prisades med en central roll på The Kinks-albumet Something Else By The Kinks. Texten handlar om att åka runt som en ambulerade cirkus, att ständigt visa upp sig för en ny publik: ”One night I nodded off at a party and woke up and saw all these decadent people running around. I had a vision of being a circus clown”.
9. ”Till The End Of The Day” (1965)
Det är något speciellt med hur Ray Davies fraserar, formar orden och får varje textrad att verka relevant. Bara att stiga upp och se solen blir till en betydande händelse. ”Till The End Of The Day” spelades bland annat in av Big Star och Alex Chilton – en av bandets låtskrivare och sångare – blev sedermera vän med Davies (de bodde grannar i New Orleans). Strax innan Chilton dog i mars 2010, medverkade han på Rays soloskiva See My Friends. Ty Segalls skrammelband Fuzz har också spelat in en version. Kan passa på att varma för nämnda soloskiva – den är inte bra.
8. ”Big Black Smoke” (1966)
”Big Black Smoke” är hypnotiserande och handlar om missbruk. Drinamyl/Dexamyl används först som ett sätt att motverka depressioner, men under 60-talet blev det allt vanligare att ungdomar tog stora doser. Drinamyl gick under namnet purple hearts.
Well, she slept in caffs and coffee bars and bowling alleys,
And every penny she had
Was spent on purple hearts and cigarettes
7. ”Dead End Street” (1966)
I likhet ”Big Black Smoke” – denna singels b-sida – valde bandet att släppa ”Dead End Street” som en fristående singel. Finns inte med på något av studioalbumen. Detta var inte unikt för The Kinks, men bevisar att bandets kreativa topp var minst sagt blomstrande.
Ljudbilden är teatralisk (Music Hall) och präglas av en dramatisk känsla. Texten behandlar fattigdom och missförhållanden i de lägre klasserna. Ett återkommande tema. Bandet spelade även in en charmig promotionvideo.
6. ”You Really Got Me” (1964)
Denna låt behöver ingen närmare presentation, så jag återvänder Ray Davies egna ord: ”A love song for street kids”. Bara ett tilläg. Dave Davies var 17 år när ”You Really Got Me” blev en hit och det innebär att han sådde fröet till heavy metal-genren redan i tonåren. Den 3 februari fyllde han 70 år. Grattis i efterskott.
5. ”I’m Not Like Everybody Else” (1966)
Det är möjligt att jag hörde The Nomads tolkning av ”I’m Not Like Everybody Else” från 1984 innan originalet. Minns inte. Tematiken passar dock vilken ungdomsgeneration som helst, där utanförskap och viljan att gå sin egen väg pekar ut riktningen. Dave Davies står för det mesta av sången. Grundtanken var dock att The Animals skulle släppa låten, men de nobbade erbjudandet.
4. ”Big Sky” (1968)
Luftigheten som präglar ”Big Sky” är oemotståndlig och det känns helt logiskt att Yo La Tengo spelade in en version till sitt debutalbum Ride The Tiger från 1986.
3. ”Waterloo Sunset” (1967)
Ty Segall spelade nyligen in en grym version av ”Waterloo Sunset” och att lyckas med denna popklassiker är en bedrift. Det är svårt att höra någon annan på sång än Ray Davies. Ordet klassiker känns nästan futtigt i sammanhanget. Till en början kallades låten ”Liverpool Sunset”.
2. ”This Time Tomorrow” (1970)
Det är en befriande känsla att lyssna på ”This Time Tomorrow” – ungefär som att ligga på en grönskande äng utan måsten och vardagshets. Tillvaron kunde inte vara mer bekymmersfri, samtidigt är låten en känga åt musikindustrin och att alltid vara på turné. Familjen bortprioriteras och vänner förloras. Musiken och texten motsäger varandra.
1. ”Days” (1968)
”Days” är en perfekt poplåt.
Spotifylista med samtliga låtar.