Bård Ericson aka boerd, född och uppvuxen i Stockholm, skapar elektronisk musik som tangerar tystnaden som infaller nattetid – tiden på dygnet då stillheten och lugnet når sin kulmen. Ett lätt snöfall ger samma känsla.
boerds senaste singel ”Void” – utgiven på franska etiketten Cascade – är en av årets vackraste inspelningar. Inramningen påminner mig om Jefre Cantu-Ledesmas ambientalster Songs Of Forgiveness från 2014, men till skillnad från nämnde amerikan och flertalet andra kompositörer, har Bård förmågan att fånga en puls och en mänsklighet som många saknar i hans genre. Musiken är mer än yta.
Bakgrunden till ”Void” kretsar kring ensamhet, ett tillstånd som Bård beskriver som både positivt och negativt. Resultatet har blivit en låt som är varken glad eller sorgsen, och som fångar en sinnesstämning där omgivningen spelar mindre roll. Ljudbilden är kristallklar och tonerna tillåts att sväva fritt. I centrum står sångerskan Ellen Arkbro, som Bård samarbetat med tidigare.
– Ellen och jag är gamla vänner sedan länge. Hon är jazzsångerska från början och spelade mycket med en kompis till mig under gymnasiet. Sedan började hon läsa komposition på Musikhögskolan. Hon sjunger inte så mycket längre, men gör fantastisk musik själv, elektronisk musik, men komponerar annat också.
”Jag har skickat ett utkast och frågat om hon vill göra något”
– Vi har haft ganska okomplicerade samarbeten. Jag har skickat ett utkast och frågat om hon vill göra något. Sedan har det gått ganska snabbt.
Förra årets singel ”Too Sad” är ett annat lyckat exempel där sång – låten gästas av Klara Annell – och Bårds besjälade och atmosfäriska ljudbyggen vävs samman till en perfekt enhet. Jag föreställer mig att 1800-talskonstnären Caspar David Friedrich och hans svindlande naturlandskap bygger på samma premisser – båda fångar det sköna och vackra i tillvaron.
Vad vill du förmedla genom att använda sång? De flesta av dina låtar är instrumentala, baserade på olika samplingar.
– Om jag ska vara ärlig så är det massor av låtar som jag vill ha sång på, men som är instrumentala. Jag tycker nästan alltid att det skulle passa bra. Om det hade funnits en Ellen-knapp, ett musikprogram, så skulle jag använt mig av den funktionen hela tiden. Åtminstone för att prova, se på möjligheterna.
”Och att lägga på sång är ju mycket mer omständigt än att bara sitta själv”
– Och att lägga på sång är ju mycket mer omständigt än att bara sitta själv. Det är nog den främsta orsaken till att det inte är mer sång på skivorna, samtidigt vill jag inte ha sång på allt, jag älskar verkligen instrumental musik.
Fram till idag har Bård släppte tre fullängdsalbum (Dwaal, 2016 Panacea, 2015 och Cerebrum, 2013). ”Void” är ett smakprov inför en kommande EP som ges ut i vår. Han är medveten om att hans musik attraherar en liten grupp av musikintresserade. Det har dock gått bättre utomlands än i Sverige.
– Instrumental musik får inte så mycket uppmärksamhet. Jag vet inte om detta är specifikt för just Sverige, men jag känner att det är väldigt viktigt att ha ett ansikte och sång till musiken. En artist helt enkelt. Intresset för den mer anonyma och instrumentella musiken verkar inte vara så stort här, om man jämför med exempelvis Frankrike, Tyskland eller England. I alla fall rent kommersiellt, folk lyssnar säkert mer än vad som uppmärksammas.
– Man läser sällan om min typ av musik i tidningar eller hör liknande låtar spelas på radio.
– Undantagen är techno och dansmusik som blivit väldigt stort. Jag tänker både på den hyperkommersiella och den smalare Under Bron-technon. I dessa fall finns det många kanaler, men det finns inte så många platser för den elektroniska musiken där lyssnarna är stillasittande.
boerds kommande EP släpps på franska skivbolaget Cascade, vilket förstärker bilden av Sverige som numret för litet för denna typ av musik.
Hur kom du i kontakt med Cascade?
– Jag mailade lite olika etiketter och ett bolag som svarade gillade mina grejer, men de släpper svårare ambient än vad jag gör, skrattar Bård. De gillade dock musiken så mycket att de ville hjälpa till.
– De var snälla och kikade själva runt för att se om de kunde hitta något och det blev Cascade.
Cascade grundades 2009 och är ett mindre bolag baserat i Paris. boerd är etikettens 36:e release. Fokus ligger på hiphop och elektronika, och det råder ingen tvekan om att Bård har hittat en bra plattform för sin musik.
– Jag hade lite koll på dem sedan innan för jag hade lyssnat på en av deras artister. På Spotify finns det en funktion, där man kan lyssna på musik som påminner om ens egna grejer och det kan vara kul att kika där ibland. Fastnade för en artist som heter Julien Mier. Och det visade sig att han låg på Cascade.
Bård har en bakgrund som klassiskt skolad musiker och sedan tre år frilansar han som kontrabasist. I nuläget är det Kungliga Operan och Radiosymfonikerna som är arbetsgivarna.
– Denna vår jobbar jag heltid på Kungliga Operan. I övrigt frilansar jag runt om i landet, men främst i Stockholm. Så det blir lite Radiosymfonikerna, lite kungliga Filharmonikerna, lite Norrlandsoperan i Umeå, och så vidare.
”Efter gymnasiet blev det klassisk kontrabas och sedan har jag levt på det kan man säga”
– Jag började spela kontrabas när jag var 10, på kulturskolan. Och jag spelade även gitarr och trummor i lite olika band. Kontrabasen blev mer och mer seriös och jag hade en bra lärare som uppmuntrade mig att söka till musikhögskolan. Efter gymnasiet blev det klassisk kontrabas och sedan har jag levt på det kan man säga.
Hur länge har den klassiska och den elektroniska musiken existerat sida vid sida?
– Den elektroniska musiken blev allt viktigare i 14-årsåldern. Då började jag lyssna mycket på chip-musik, musik som främst är gjord på gamla tv-spelskonsoler, Commodore 64 och Game Boy. Jag släppte mycket sådan musik på nätet i 15-16-årsåldern. Det är ungefär 10 år sedan, minns Bård och det märks på hans tonläge att de första åren betyder något speciellt.
Till en början kallade han sig Multifaros, men sedan fem år ligger allt fokus på boerd. chip-musiken är utbytt mot elektronisk ambient. Under en period spelade han även radiovänlig popelektronika i trion Stay Ali.
På vilket sätt överlappar den klassiska och den elektroniska musiken? Hur mycket påverkar din klassiska bakgrund?
– Jag jobbar ju dagligen med den klassiska musiken, men det är svårt att avgöra hur mycket som influerar eller påverkar min elektroniska musik. Det är dock flera som påpekat likheterna, jag använder emellertid inte den klassiska musikens kompositionstekniker. Men det är klart att det lyser igenom ibland.
Bård berättar att flera av hans låtar bär spår av klassisk musik och ett av de främsta exemplen är ”Brainfog” på senaste skivan Dwaal, där tonerna i basgången är lånad från Dimitri Shostakovichs ”10:e symfoni”. I glimrande ”Lunar” från samma album finns en synthslinga från operan Carmen.
Mycket av Bårds musik präglas av samplingar och för det mesta handlar det om röster, piano och gitarrer som är inspelade av honom själv.
– Jag har en massa ljudfiler på datorn där jag spelat in mig själv när jag improviserar, och så klipper jag och klistrar i det. Så går det vanligtvis till.
En av mina boerd-favoriter är ”City Sleep” och detta spår präglas av en pitchad röst som vävs samman med ett vackert pianostycke, där de elektroniska impulserna får gestalta nuet, medan pianot återkopplar till dåtiden. Just detta stycke är hämtat från den legendariske jazzpianisten Jan Johansson.
Jag får en känsla av att det mesta i ditt liv kretsar kring musik. Lyssnar du mycket på andras låtar och kompositioner?
– Det stämmer nog rätt bra. I och med mitt yrke utsätts jag för musik dagligen på ett lite annorlunda sätt än många andra som sysslar med elektronisk musik, kan jag tänka mig. Musiken är ständigt där men jag har också ett ganska hantverksmässigt förhållningssätt till den. Att jobba som klassisk musiker innebär mycket repetition, egen övning, och att spela samma opera 50 gånger på ett halvår. Det kanske låter långtråkigt, men jag har verkligen lärt mig uppskatta det. De flesta musikstycken växer för mig ju fler gånger jag spelar dem.
”Det är kreativt på ett helt annat sätt än att sitta och läsa noter”
– Men det är väldigt skönt med ett avbrott, och för mig har skapandet av elektronisk musik blivit en väldigt skön paus från kontrabasspelandet. Det är kreativt på ett helt annat sätt än att sitta och läsa noter.
– Jag lyssnar väldigt mycket på musik också, såklart. Förutom att jag snöat in mycket på triphop från 90-talet på senaste tiden så kan man nog säga att jag mest lyssnar på väldigt ny musik och väldigt gammal musik.
Hur gammal?
– Jättegammal! När det kommer till klassisk musik har jag snöat in lite på det som kallas ”tidig musik”, dvs medeltid, renässans och barock. Tro det eller ej men musik från den tiden är inte helt olik vår tids popmusik, stycken är ofta 4-5 minuter långa och svängiga som fan!
Bård berättar att 70- och 80-talet är årtionden som han mest lyssnat sporadiskt på. Han nämner dock Brian Eno. En av ambienttraditionens förgrundsgestalter.
I likhet med Eno är din musik väldigt lågmäld. Hur har du hittat ditt formspråk?
– Hmm, alltså, jag har väldigt mycket ideér om hur jag vill att det ska låta, men det blir sällan så, säger Bård och skrattar. Men jag kommer närmare och närmare.
Du är med andra ord närmare kärnan idag än vid debuten 2013.
– Ja, det vill jag påstå. I alla fall på det sättet att jag kommit närmare mina idéer. Men det behöver inte betyda att musiken blir bättre, det får andra avgöra. Men det blir mer som jag vill och det lågmälda är ganska genomgående i det mesta som jag gör. Musiken är väldigt introvert.
– Jag vet inte hur man lyssnar på musiken, men jag får en känsla av att man är själv, säger Bård. En passande beskrivning är hörlursmusik, man hör musiken på ett väldigt bra sätt i lurar, specifika ljud och så vidare. Och att man har hörlurar betyder i regel att man är själv.
Har du några influenser utanför musiken?
– För mig handlar nog elektronisk musik mycket om estetik; jag tycker om när grejer är vackra, när det känns harmoniskt. Jag har något slags intresse för formgivning, arkitektur och inredning också, kanske hänger det samman. Naturen är en annan sådan företeelse.
”Void”-omslaget och musiken speglar varandra bra. Berätta om tankarna bakom.
– Det blir en omslagsspoiler, det är en inzoomning av EP:ns omslag. Detta kan man visserligen se på vissa banners. Olle Kirchmeier, en vän till mig, har fotograferat. Jag tycker att hans bilder är fina, så jag fick låna den.
Jag bad Bård att göra en spellista för att fördjupa bilden av hans musikaliska skapande.
– Målsättningen var att få med olika musikstilar som jag lyssnar på, som jag har inspirerats av, tror nog att det blev en ganska bra blandning. Mycket har släppts under de senaste åren.
– Men jag tog med några låtar från den klassiska traditionen, musik som jag bär med mig och som inspirerat mitt eget skapande. Jag har bland annat tagit med ett Arvo Pärt-stycke. En 1900-talskompositör som fortfarande lever och som kommer från Estland. Mycket av hans musik är nästan åt ambient hållet. Det är inte ambient, men det finns likheter, säger Bård och förtydligar att han inte är den förste som gjort den kopplingen.
– Listan innehåller även lite pianomusik, ett Scarlatti-stycke [Domenico] och ett John Cage-stycke. Piano har jag använt mig mycket av i min egen musik. Jag lyssnar mycket på pianomusik. Scarlatti-stycket är väldigt fint och Cage får stå för den lite flummiga delen. Det är ett stycke för preparerat piano, där han placerar olika föremål på strängarna för att skapa slagverksliknande effekter. Det låter nästan elektroniskt, men det är en vanlig flygel. Det är grymt.
