Foto: Samuel Isaksson
Stockholmsbaserade Matriarkatet är aktuella med singeln ”Norrort” och nyligen avslutades en turné tillsammans med punklegendarerna KSMB. Daniel Andersson träffade bandet i samband med turnéavslutningen på Pustervik i Göteborg, men redan i helgen är det dags för Umeå Open – ingen vila för ett av Sveriges mest intressanta punkband.
Norrort är ett område i Stockholm som vanligtvis inkluderar Danderyd, Sollentuna, Sigtuna och Täby. Matriarkatets singel med samma namn handlar om erfarenheten att växa upp i förorten, individens kamp mot bostadsbristen och den allmänna känslan av hopplöshet. En plats att både hata och älska. Temat avhandlades redan på kvartettens debutalbum Antiklimax – träffsäkra ”Turbaniseringen” är ett exempel – från 2015, där medlemmarna knockar med 12 intensiva punk-anthems.
Matriarkatet består av Emmy Lidgren (trummor), Ebba Vikdhal (gitarr), Lina Molarin Ericsson (bas) och Gabriella Schröder (sång). Vi har bestämt träff vid Pusterviks entré och medlemmarna har knappt hunnit smälta sin Linköpings-spelning förrän Göteborg står på tur. Jag kallpratar med Emmy och Lina som berättar att de haft en riktigt bra turné och att spelplatserna gett dem chansen att uppträda på helt nya ställen.
– Tidigare har vi har mest spelat uppåt i landet, konstaterar Emmy. Men nu har vi fått chansen att spela i både Malmö och Lund. Och KSMB har varit grymma.
”Att spela på alla dessa nya ställen har varit riktigt roligt”
– Att spela på alla dessa nya ställen har varit riktigt roligt, inflikar Lina.
Har ni lyssnat mycket på KSMB?
– Jag har lyssnar väldigt mycket, det är ett av mina favoritband, säger Lina.
Hur kändes det att få frågan om att spela förband?
– Det var helt stört faktiskt, och jag tycker att de håller fortfarande, påpekar Lina.
– Vi har inte hunnit se alla spelningar eftersom vi har roddat det mesta själva, kört mellan spelningarna och så vidare, säger Emmy. Men det har varit bra. Och hela turnén har som sagt varit ett bra sätt att få spela på nya platser och samtidigt har vi fått chansen att spela på större scener.
På Gaffa har det varit möjligt att följa medlemmarnas turnéäventyr i dagboksformat; förutom att pierca nyfunna vänner och följa Emmys första tid som bilförare, går det inte att att ta miste på samtligas glädje inför att spela på exempelvis Cirkus. En lokal med anor.
Vi lämnar entrén för att gå upp till bandets loge – ett rum anpassat för hårdhudade studenter med studiemedel. Medlemmarnas är överens om att detta är ett av de minsta rummen som de erbjudits på turnén.
Foto: Samuel Isaksson
Förutom att Matriarkatet har getts möjligheten att spela på nya ställen, har även publiken gett nya erfarenheter. Åskådarna har nämligen visat upp en äldre och manligare sida än vanligt. Helt naturligt med tanke på huvudbandets långa historia. Gruppen bildades i Skärholmen 1977, men fick sin slutgiltiga form 1978.
– Det har ju varit en lite annorlunda publik än vanligt, säger Lina. Högre medelålder, fler män.
Situationen borde dock vara optimal; medlemmarna beskriver bandet som en plattform för att ventilera sina åsikter och att predika för redan frälsta ger sällan effekt, men med en överhängande manlig punk- och rockpublik borde åsikterna kännas som svidande örfilar. Publiken har dock visat större uppskattning än förväntat.
”I de flesta städer, inklusive Malmö, sjöng publiken med och det överraskade”
– I de flesta städer, inklusive Malmö, sjöng publiken med och det överraskade, säger Emmy med ett leende. Det var en ny erfarenhet. Har ju aldrig spelat där tidigare.
– Exakt, men det har nästan varit så i alla städer, konstaterar Gabriella.
– Jag är själv en person som lär mig texter, så det berör på djupet när andra gör detsamma med ens egna låtar, säger Emmy. Det är verkligen smickrande när folk kommer till spelningarna och sjunger med, det är så fint. Spelningarna får en extra dimension.
Intresset har med andra ord ökat i samband med den här turnén?
– Jo, det är många som har sagt att de inte kände till oss sedan innan, men att de gillade musiken jättemycket, säger Emmy. Folk skriver på Facebook, ger oss en massa beröm.
– Det beror nog på att vi har åkt till alla dessa mindre städer, mött en ny publik som aldrig fått chansen att upptäcka vår musik, säger Gabriella. Även om musik sprids på nätet, är det alltid bra att spela mycket.
– Kan bara hålla med, och publiken har breddats, säger Ebba.
– Än så länge har responsen varit bra, inga burop än, skrattar Emmy. Det kanske kommer.
Att vara förband har sina nackdelar; tidiga spelningar och det dröjer innan publiken hunnit samla sig. Men ingen av medlemmarna visar upp några bittra miner, tvärtom.
– Vi brukar nästan aldrig spela så här tidigt, det gör att publiken brukar dyka upp mitt under gigen. Vi inleder med en nästan tom lokal och sedan fylls det på, säger Lina.
– Vi hinner knappt äta middag innan spelningarna, skrattar Gabriella. 18:00 ska vi stå på scen.
– I Malmö blev det lite kaotiskt när vi kom på att vi skulle spela tidigt. Vi hade precis käkat och skulle sedan direkt upp på scenen. Det blev minst sagt bråttom, ”Oj, vi spelar om en halvtimme och vi har inte ens bestämt vilka låtar vi ska spela”, säger Emmy och gestikulerar. Men det gick bra.
Trots stress och snabba beslut har det mesta gått smärtfritt, men medlemmarna bjuder på en dråplig händelse som inträffade i Linköping. Gabriella berättar att hon spottade ut en snus, som hon sedan trampade i, och som gitarristen i bandet som spelade efter halkade på. Buskis i punksvängen. Förutom Matriarkatet har Sixten Redlös och Sir Reg följt med på KSMB-turnén (vilket band som råkade ut för snusincidenten avslöjar inte historien).
På tal om låtordning. Finns det utrymme för spontanitet? ”Upp i galgen” har fått inleda de senaste spelningarna.
– Under den här turnén har vi faktiskt kört samma, säger Gabriella.
– Om vi har flera spelningar i rad brukar det bli samma, det kan givetvis hända att vi ändrar något mellan spelningarna, påpekar Lina. Men det mesta är samma.
– Ibland över vi in en bra övergång från en låt till en annan, säger Gabriella.
”Ja, så att du ska slippa prata mellan låtarna”
– Ja, så att du ska slippa prata mellan låtarna, replikerar Lina.
– Jag är ingen talare. Sedan har vi inte haft så många möjligheter att repa, nu när Emmy inte bor i Stockholm längre.
– Jag pluggar i Hultsfred och det har minskat antal rep. Den här setlisten satte vi ihop under ett av få rep innan turnén. Vissa låtar har en tendens att hamna i början, det har bara blivit så. Och så har vi den nya singeln, den skulle in på ett passande ställe.
Bandets aktuella Lazy Octopus-singel ”Norrort” skiljer sig en hel del från gruppens tidigare material. Punkaggressiviteten har tonats ner till förmån för en mer indiebetonad ljudbild. Ebbas gitarr har exempelvis fått en mer melodistark framtoning.
– Vi ville ändra oss lite, bli mer poppiga, förklarar Lina. Utveckla ljudbilden, men vi har ju inte som uttalat mål att bli ett indieband.
– Vi försöker fortfarande göra det genuint, men utvecklas, säger Gabriella.
– Det är tråkigt att göra samma sak hela tiden, påpekar Ebba.
Den musikaliska utvecklingen känns lovande och singeln lovar gott inför framtiden. Ebba förklarar att bandet har funnits i mer eller mindre exakt fyra år och att tiden gått jättefort. Hon påpekar att de lärt sig mycket under de här åren och det gäller att våga ta nästa steg.
Hur kom ni i kontakt med Lazy Octopus?
– Det var vid någon spelning för länge sedan, vi och Lazy skulle sätta ihop en spelning, svarar Emmy. De mailade, frågade vill ni spela här och så vidare. Och sedan är Sebastian [Fors] riktigt schysst. Vi klickade direkt och det slutade med att han ville släppa något med oss. Nu hade vi den här singeln och ville få ut den på ett bra sätt. Lazy Octopus kändes som ett självklart val.
Debutalbumet släpptes på Bolaget PUNKT, som blev etikettens enda namn och med tanke på att bolaget grundades av en vän i samband med releasen, uppfattar de skivan som mer eller mindre självutgiven. Oavsett säljer albumet fortfarande.
– Det var kul att släppa vinylen där och det gick ju väldigt bra, konstaterar Emmy. Och skivan säljs fortfarande på Bengans, åtminstone i Stockholm.
Vid starten var det dock nära att Matriarkatet aldrig blev verklighet. Åtminstone inte i nuvarande form. Bandet formades genom att Emmy och Ebba träffades på en festival. Ebba spelade i band, Emmy anslöt och sedan tillkom Lina. Därefter hoppade två medlemmar av och plötsligt stod de utan sångare. De satte ut en annons. Gabriella svarade.
– Det var din syster som såg annonsen och tipsade dig, minns Emmy. Du skrev ett mail när jag var i Egypten.
– Och jag var i Chile, svarar Gabriella.
– Jag kommer ihåg att jag satt på ett hotell och att vi skulle träffa dig, säger Emmy.
– Och så kom du inte, skrattar Lina.
”Jag bangade nästan ur, skyllde på att jag var förkyld”
– Vill ni veta sanningen, frågar Gabriella och ler hemlighetsfullt. Jag bangade nästan ur, skyllde på att jag var förkyld. Blev så jävla nervös.
– Ja, vi kontaktade din pappa. Sökte på Schröder, säger Emmy. Tur att det löste sig.
Med tanke på bandets genomslag ska vi alla vara tacksamma över utgången. Och alla som sett Matriarkatet live, vet att detta är ett av Sveriges bästa band.
Vad händer framöver? Jag vet att ni kommer tillbaka till Göteborg för en spelning med Solen den 27 maj.
– Det ska bli jätteroligt, säger Emmy.
– Solen är personliga favoriter. Jag tycker att de är fantastiska musiker, berömmer Gabriella.
– Om jag har förstått det rätt, så har de frågat sin bokare om oss. Kul att de haft oss i åtanke. Och så ska det bli grymt att komma tillbaka till västkusten, säger Emmy.
– Annars ska vi skriva nytt, men det finns inget släpp inplanerat, förtydligar Ebba.
– Nu närmast blir det i alla fall Umeå Open, det ska bli kul. Fint med lite festivalkänsla, säger Emmy. Vi spelar på lördag 01:00, men vi kommer redan på fredag, så tänkte kolla lite bokningar.
Jag besökte nyligen på Where’s The Music? Spelningarna var riktigt korta, 30 minuter. Hur ser ni på festivalformatet?
– Våra spelningar är 20 minuter så det ska inte bli några problem, skrattar Gabriella.
– Vår skiva är ju en kvart, inflikar Lina.
Foto: Samuel Isaksson