Foto: Samuel Isaksson
Göteborgsbaserade Sophia Tako är aktuell med sin debut-EP Ride och i sommar blir det flera spelningar runt om i landet. Redan nästa vecka är det dags för Imagine Festivalen i Uddevalla.
Det är kylslaget när jag möter upp Sophia Tako på Järntorget i Göteborg; enligt almanackan är det vår, men under de senaste veckorna har temperaturen pendlat mellan vinter, vår och sommar. Utifrån min meteorologiska hobbybedömningen är det 10 grader – kalla vindar gör dock bedömningen osäker. Vinterjackan är inhängd, ett beslut som känns aningen förhastat. Åtminstone kvällstid.
Ett beprövat sätt att avskärma sig från omvärlden och ett klimat som vägrar bestämma sig, är att lyssna på musik. Det fungerar i de flesta sammanhang. Fram till mötet med Sophia har jag lyssnat på hennes debut-EP – fyra låtar i gränslandet mellan FKA twigs och Solange, präglade av en avslappnad hållning, som gör att musiken känns personlig, inte sökt eller konstlad. Det är lätt att hamna fel i sin strävan att uppnå sina mål, men 22-åringen är på god väg att uppfylla sina musikaliska drömmar.
Sophias flytt till Göteborg – född och uppvuxen i Munkedal – för tre år sedan är endast ett av stegen som hon tagit för att kunna satsa helhjärtat på musiken. Det har dock tagit tid att finna sin plats, men med en succéartad releasespelning på Folk har hon lagt grunden för att nå en bredare publik.
”Konkurrensen är hårdare, att få till en releasespelning var inte helt lätt, men det blev jättebra på Folk”
– I Munkedal visste många fler vem jag var, här är jag bara en av alla som försöker lyckas. Konkurrensen är hårdare, att få till en releasespelning var inte helt lätt, men det blev jättebra på Folk. Verkligen supermysigt, säger Sophia och skrattar. Grundtanken var dock att ha en klubbspelning med dans, fast det löste sig bra ändå. Det hade inte kunnat bli bättre.
Inga tankar på Stockholm?
– Jag känner absolut av pressen att jag borde vara i Stockholm, men jag gillar verkligen att bo spela i Göteborg, skönt att rota sig här innan man tar nästa steg. Det är ingen brådska. Egentligen är det först med EP-släppet som jag börjat leta spelningar, innan har jag mest satsat på att få till musiken
Det har ändå blivit en hel del spelningar på sistone. Du öppnade bland annat för Thomas Stenström i Uddevalla.
– Ja, det har rullat på. Nu i sommar blir det rätt så lugnt, tänker satsa mer på musiken, men ska bland annat spela på Picknickfestivalen här i Göteborg. Och i Strömstad.
Och redan nästa vecka startar Imagine Festivalen, där du bland annat delar scen med Erik Lundin och Cleo.
– Är väldigt glad över att just Uddevalla får hålla i årets riksfinal för Imagine! Jag är glad och tacksam över att få vara en del av årets festival med så bra artister som Cleo, Erik Lundin och The Masters Boys. Jag är supertaggad på att få uppträda och ska bli kul att få se alla andra grymma akter!
Foto: Samuel Isaksson
Fram till nyligen har det mesta handlat om att hitta rätt i musiken; sammanhangen har varit många, Sophia har deltagit i olika tv-sända talangprogram och genomgått en artistutbildning. Intresset för att uttrycka sig musikaliskt har bestämt riktningen, samtidigt har hon brottats med sitt utryck.
”Jag ville inte låsa mig vid att vara R’n’B-sångerska”
Berätta om processen fram till EP:n?
– Jag har jobbat väldigt hårt, för komma någonstans egentligen. Men jag har inte vetat åt vilket håll jag ska gå, har varit lite kluven. Det har blivit allt från singer-songwriter, funk, soul och rock. Jag ville inte låsa mig vid att vara R’n’B-sångerska.
Omgivningens syn har inte varit helt lätt att handskas med – de flesta har på förhand bestämt sig för att Sophia är en R’n’B-artist. En bild som hon nu förlikat sig med.
– När jag säger sångerska, så säger folk ”R’n’B?”. Men jag bara ”vänta lite!” Jag ville inte klassas till en genre bara på grund av min hudfärg. Men tillslut fick jag inse att jag faktiskt trivs och funkar bäst där, konstaterar Sophia med ett leende. Hon sprider ett lugn och det beror förmodligen på att hon har hittat sin roll
När Sophia berättar om de senaste tre åren är det två erfarenheter som ges mest utrymme. En av dessa är upplevelsen av att spela in och släppa debutsingeln ”Make It Through” [2015], men även upptäckten av FKA twigs, Grimes och Solange. Dessa händelser har gjort henne mer självständig, både som artist och människa.
– Jag är inte helt nöjd med debutsingeln, den blev inte riktigt som jag tänkt mig. Lärde mig mycket av den processen. Det var en låt som jag skrev själv, den var från början ganska mörk, lite Tove Lo, åt R’n’B-hållet. När jag var klar gick jag till en producent som sysslade med lite andra grejer, typ radiomusik, pop.
– Som ung tjej utan en tydlig bild av vad jag ville uppnå var det lätt att bara hänga på och lita på att någon annan ska göra mitt arbete för mig. Jag hade helt enkelt ingen erfarenhet av hur ett sånt samarbete skulle se ut. På grund av att jag inte riktigt vågade stå för mina idéer blev låten inte som jag tänkt mig, den blev verkligen inte dålig men bara inte som jag tänkt. Jag kan se nu att jag förmodligen behövde den erfarenheten, nu är jag bättre på att säga ifrån. Idag vill jag kunna göra så mycket av den kreativa processen själv.
Och det är i samband med nämnda händelse som Sophia hittar sina musikalsiks förebilder. Artister som vägrar tumma på sina musikaliska visioner.
– När det kommer till ljudbilden har jag inspirerats mycket av FKA twigs. Musiken hoppar fram och tillbaka, rör på sig. Och hon är så ärlig textmässigt. Men jag lyssnar även mycket på Grimes produktioner, hur instrumenten förhåller sig till varandra. Hon bara gör.
Det går att ha sämre förebilder.
– Ja, jag tycker det, skrattar Sophia. När jag väl hittade dem blev allt väldigt klart. Allt klarnade för ungefär ett år sedan.
”Musiken ska vara intressant att lyssna på, inte bara radiohits”
– Musiken ska vara intressant att lyssna på, inte bara radiohits. Och då är det inte alls viktigt att ha ett storbolag i ryggen. FKA twigs klarade sig utmärkt i början.
Du har som sagt spelat in det mesta på egen hand. Och släppt skivan själv. Låter tidskrävande.
– I detta projektet har jag gjort allt förutom slutproduktionen. Jag skrev låtarna, producerade grunden själv och tog sedan in en producent som kunde samla och förstärka mitt koncept. Men fram över vill jag kunna sköta allt från inspelning till mastering själv. Allt går väldigt snabbt när jag jobbar, gillar inte att övertänka saker… Den ursprungliga känslan går förlorad om jag funderar för mycket.
Sophia berättar att det tog ett par månader att spela in skivan. Och allt var klart i februari. Hon skrev dock låtarna i juni förra året.
Foto: Samuel Isaksson
Sophia står inte ensam, men hon är noga med vem som får ta del av musiken innan det färdiga resultatet.
Har du någon att bolla idéer med? Det kan vara svårt att komma vidare om en jobbar själv.
– Ja, så är det ju. Det har jag, är liksom inte isolerad från omvärlden, ler Sophia. Men det måste vara rätt person, annars blir det inte bra. Jag är inte rädd för att bolla idéer med folk men är heller inte rädd för att köra solo.
– Sedan har jag även jobbat mig från att ha ett band, jag vill kunna klara mig själv i detta format också. Det är dock speciellt med band, så det är mycket möjligt att det blir annorlunda i framtiden. Det gäller även om ett bolag kommer med en intressant idé, som verkligen kan hjälpa, men det ska inte vara för sakens skull.
”Jag är ju inte stor nu, har inte så mycket att hålla reda på, så kan fortfarande sköta allt själv”
– Jag är ju inte stor nu, har inte så mycket att hålla reda på, så kan fortfarande sköta allt själv. Jag kör själv så långt det går, gillar att ha koll på allt.
Hur är det att vara artist i den här digitala eran? Tänker bland annat på möjligheten att följa antalet spelningar på Spotify.
– I början var det uppstressande, men nu har det lagt sig. När jag släppte singeln ”Ride” i februari, så följde jag kurvan slaviskt, 300 spelningar i USA. Använde Fan Insights för att ha bra koll. Jag släppte detta efter ett tag, det är ju som det är.
Ovanstående video har Sophia producerat och redigerat helt själv. En utmanande video, som visar på en stark och självständig person. Nu är det dock framtiden som gäller, hon har redan börjat fundera på kommande släpp och nu är målsättningen att fånga en mer tempostark och ljusare sida av sig själv.
– Jag skriver redan nytt faktiskt, det blir ett lite annat sound. Den här EP:n är ju ganska mörk och deppig, rullar mig i svärtan… Nu blir det lite hårdare och upptempo.
Men det finns ändå en styrka i dina aktuella låtar.
– Ja, visst är det så. Jag ville sluta ursäkta mig själv, tidigare kändes det som att jag var i vägen överallt. Men jag jobbar fortfarande på att bli tuffare.
Foto: Samuel Isaksson