Göteborgsbaserade Tentakel, ett dystopiskt och John Carpenter-influerat soloprojekt signerat Pontus Torstensson, frammanar skrämmande och fantasieggande bilder. Uppföljaren till 2015 års självbetitlade debutalbum är inget undantag.
Inramningen får mig att fantisera om ett elektroniskt odjur, som livnärt sig på försvunna hamnarbetare och vars boning långt under marken, i den västkustska lerjorden, raserats på grund av all markbunden aktivitet (brobyggen och förberedelser inför västlänken). Till ljudet av ”Wavedrum” – öppningsspåret på nya skivan – planerar odjuret sin hämnd. Lugnet har lagt sig, men omvärlden har ingen aning om vad som väntar inom de närmaste timmarna. Snart är dock tiden kommen.
Pontus tillhör Göteborgs musikaliska underjord; han har kopplingar till The Exorcist Gbg, SORK och Uran Gbg, vars grundidé bygger på att utmana istället för att tillfredsställa. Och detsamma gäller Tentakel.
Musiken är svårdefinierad, men jag gillar beteckningen kosmisk techno. Ljudbilden är hård, malande och kompromisslös. Ungefär som att bli överrumplad av ett elektroniskt odjur.
Flera av låtarna har hörts tidigare, men i andra versioner, och även om nyinspelningarna är snarlika fungerar de alldeles utmärkt tillsammans med övriga spår. Albumet präglas med andra ord av ett tydligt helhetstänk och det enda spåret med vokala inslag är singeln ”Translucent”, som gästas av Sebastian McMurphy från Viagra Boys. En låt som får en att känna sig både mörbultad och utslagen.
Albumet inleds med svepande synthar och avslutas på samma sätt. Däremellan blir det en kamp för överlevnad och att inte slås till marken av maniska rytmer, mullrande trummor och frenetiska beats. Det elektroniska odjuret existerar och dess tentakler når alla som befinner sig i närheten av dess boning. Akta er för västkusten.
[Zeon Light Skiva, 29 september]