Krautbandet Faust tillhör en av genrens främsta representanter och imorgon spelar en av två upplagor på Kraken i Stockholm. Daniel Andersson hörde av sig till Jean-Hervé Peron, som tillsammans med Werner ”Zappi” Diermaier utgör faUSt. De båda originalmedlemmarna håller den experimentella fanan högt och släppte nyligen hyllade fullängdsalbumet Fresh Air.
Hej! Är det första gången som ni spelar i Sverige?
– Nej nej! Vi hade det stora nöjet att spela i Stockholm för evigheter sen. Jag hade armen i gips, var kroppsmålad och skrev meddelanden med en motorsåg… Härliga minnen! Senare har vi återvänt för att spela i Stockholm, Göteborg och Malmö. Vid varje tillfälle har medlemmarna varierat.
”Under vår festival Avantgarde Is Happening” har vi alltid välkomnat svenska artister och det har varit mycket svenskar i publiken”
– Under vår festival Avantgarde Is Happening har vi alltid välkomnat svenska artister och det har varit mycket svenskar i publiken. Faktum är att startskottet för hela festivalen är när svenska Teepee People anländer mitt under torsdagskvällen och sätter upp sin teepee, tänder lägerelden och inleder med sina udda ritualer.
Hur kommer det sig att ni stavar faUSt istället för Faust?
– Typografin började med albumet jUSt som ska uttalas ”just us”. Vi tyckte att det var kort och samtidigt signifikant för hela albumet: låtarna skapades av mig och Zappi. Därav de två versalerna i mitten. Jag gillade stavningen och bestämde att Faust skulle bli FaUSt. Sen är det ganska många andra band som kallar sig för Faust och ett av dessa utgörs av fascister, så vi ville undvika alla former av missförstånd.
– Och slutligen, det finns två uppställningar av originalbandet Faust, så för att underlätta för alla som gillar Faust/FaUSt har jag valt att anamma denna nya typografi.
Hur har ni lyckats överleva som band under alla dessa år? Jag vet att det har varit en hel del turbulens sedan starten i början av 70-talet.
– Jag antar att historien om Faust/faUSt bygger på normal gruppendynamik entwicklung Ibland älskar vi varandra, andra gånger hatar vi varandra mer än något annat. Band splittras, återförenas, sparkar medlemmar och ändrar stil. Det är normalt och helt naturligt.
”Vi kompromissar aldrig med musikindustrin och samma förhållande existerar emellan oss”
– Hur vi överlevde? Förmodligen för att vi, alla medlemmar i Faust/faUSt, är djupt engagerade i vår konst. Vi kompromissar aldrig med musikindustrin och samma förhållande existerar emellan oss. Visst, det har resulterar i turbulens, men vi respekterar varandra och vi är kanske det enda bandet i historien som delar namn utan att bråka.
När upptäckte du att det fanns ett växande intresse för krautrock?
– Ooh, intresset för kraut är som Göteborgs nöjespark Liseberg: allting går upp och ner, med höga rop av glädje och rädsla, eller så flyter allting på i sakta takt, medans en stor vänlig kanin passerar förbi.
– Men musikgenren kraut har djupa rötter, som representeras av dedikerade artister. Vi mottar all entusiasm och fortsätter i stunder av totalt ointresse.
– Jag kan inte komma på en specifik period när det var ”inne” att lyssna på kraut, jag bara noterar perioder då jag turnerar mer än annars, men dessa år flyter samman. Kan inte komma på någon specifik period.
Vad är de stora skillnaderna mellan att turnera idag och på 70-talet?
– Marijuanan och hampan var mycket bättre då, dagens grejer är alldeles för starkt, för mycket genmanipulering. Och på 70-talet var vi i 20-årsåldern! Unga, starka, redo att slåss för en idé, kämpa för något nytt… Och inget internet. Våra vänner var verkliga och våra ovänner var verkliga. Det var gatusten istället för shit-storms, argumentation istället för fake-news.
– Jag beundrar dagens unga, de som står upp och står emot dagens mediastress, som organiserar sig själva för att få till förändringar på deras eget sätt.
Inför spelningen på Kraken utlovar ni ”noll underhållning och noll musik”. En beskrivning som inte kan vara mer ospecifik. Vad har ni för relation till publiken?
– VAD? Har vi sagt det? Vi måste ha varit stenade, konstaterar Jean-Hervé och skrattar. Vi älskar att spela, att motta feedbacken från publiken. Lyckan i ögonen på de första tio raderna, det är vad som får oss att fortsätta.
– Noll underhållning: det kommer förmodligen från tyskans likvärdig, det vill säga unterhaltung, unter lika med under, haltung lika med hålla fast… Och vi vill verkligen inte hålla publiken nere. Istället vill vi dela en känsla av glädje, dadaism, engagemang och medvetenhet. När det kommer till ”noll musik”, så påminner det om ”det här är inte musik, det här är inte vi, vi är inte här”, vilket syftar på surrealismfilosofi, något som ligger oss nära.
”Det är med stor glädje som vi kan konstatera att det är mycket yngre människor i publiken”
Består publiken mest av gamla fans, eller har publiken föryngrats de senaste åren?
– Det är med stor glädje som vi kan konstatera att det är mycket yngre människor i publiken. Herregud, det har tagit jättelång tid att nå ut til dem, skrattar Jean-Hervé. Tidigare brukade vi han en ganska manlig intellektuell publik, det var ingen dans, bara seriösa diskussioner och allt det där… Men vi ville ha kul, chockera världen och vi önskade att fler galna kvinnor skulle komma till spelningarna.
– Sen har vi även en trogen vänskapsfraktion som alltid följer oss och det är en mycket härlig känsla.
Fresh Air är ett av årets bästa experimentella album. Berätta om inspelningen. Jag läste att den består av både live- och studiomaterial.
– Tack för det positiv omdömet! Vi åkte på en turné i USA förra året, bestämde oss för att spela in så många konserter som vi bara kunde och samtidigt tillbringa så mycket tid i studion som möjligt. Vi hade turen att stödjas av CalArts [California Institute of the Arts] som lät oss använda deras fantastiska studio och de hjälpte oss med makalösa samarbetspartners. Och det var samma sak i Texas, vi fick använda en jättefin studio i Austin.
– Vår första tanke var att spela in ett dubbelalbum: en liveskiva och en studioskiva, men vi övergav den idén ganska snabbt och satsade istället på att förena dessa båda element.
Hur mycket handlar om improvisation?
– Ja, mycket handlar om att improvisera på plats, med allt vad det betyder. Alla misstag och lyckade drag bildar tillsammans spontan musik. Vi mötte och spelade med artister som inspirerade oss: Barbara Manning, Ysanne Spevack, Eric Debris, Juergen Engler, Braden Diotte, Ulrich Krieger, Tim Barnes och många fler. Kemin var rätt, skapandet flöt bara på.
– Vi gillar att utforska det förflutna och framtiden, öppna dörrar för att kliva in i okända rum och öppna dörrar som vi stängt för länge sen. Vi gör allt med glädje, men alltid utifrån olika tolkningar.
– Vi spikar setlisten några minuter innan vi går på scenen och låter oss på så sätt bli inspirerade och influerade av alla möjliga parametrar: väder, människor som vi möter, mat som vi äter, ljud som vi hör. Det handlar om flödet antar jag.
När du stiger upp på Krakens scen imorgon, vad känner du då?
– Naken och hungrig! All kärlek åt Kraken, et á tres bientot! Art-Errorist, Zappi och Amaury [Cambuzat].
* sistnämnde är en tidigare Faust-medlem