Att tillbringa tid på Skjul Fyra Sex i Fiskhamnen har varit ett måste för konsertintresserade göteborgare i åratal och sedan Farsot – startades som skivetikett – bestämde sig för att öppna skivaffär i byggnaden har anledningarna blivit än fler. HYMNs Daniel Andersson träffade två av grundarna: Ramon Calvo och David Svanström.
Ramon och David träffades på Skjul Fyra Sex och det visade sig snabbt att de hade mycket gemensamt; förutom ett stort musikintresse uppvisar de tydliga likheter i personlighet och det är främst drivet, förmågan att förverkliga sina ideér som fått samarbetet att ta fart. Det ligger inte i deras natur att bromsa.
Mindre än ett år efter att de lärde känna varandra står de som ägare till en av Göteborgs mest intressanta skivaffärer och det tog endast en vecka från idé till handling. Tillsammans med Glenn Johansson och Ralf Rotmalm – samtliga ingår i kulturföreningen Fulet på Skjul Fyra Sex – har nämnda duo bidragit till att Fiskhamnens industriområde blivit än mer lukrativt (ur en musikalisk synvinkel). Och det är punken som ligger till grund för skivaffärens existens, även om genreutbudet är bredare än så.
”Men det som vi gillar kommer ju att finnas i butiken”
– Målsättningen är att lära känna kunderna och på så sätt hjälpa dem med sina önskemål, förklarar Ramon. Fylla butiken med kunderna i åtanke. Men det som vi gillar kommer ju att finnas i butiken. Sen har vi tagit över Farsot-distron och det är mestadels punk.
Som bekant fick punkens sitt stora genombrott för exakt 40 år sedan och Farsot är ett talande bevis för att intresset finns kvar. Ramon har exempelvis varit en del av Göteborgs punk- och rockscen under lång tid och det är även han som ligger bakom namnet Farsot.
Ramon är en mångsysslare vars CV inkluderar musikfanzinet Lukinzine, skivbolagen Judas Cradle Recordings och Farsot, samt den ambulerande klubben Filler. Vid sidan om musiken jobbar han med bland annat med ensamkommande ungdomar.
Farsot, som bildades i kölvattnet efter Judas Cradle Recordings, inkluderar släpp som Data Control, The Dahmers och Power Face. Sistnämnda Stockholmsband är aktuella med nedanstående debutskiva – ett släpp som visar Ramons fingertoppskänsla. Hardcorepunk i Black Flag-tappning.
David är ursprungligen från Luleå och har fram till nyligen arbetat på Telegram Studios/Woah Dad!. I dagsläget är han bland annat aktiv i bokningsgruppen Up The Punx (grundades som radioprogram 2013). Närmast på agendan står True Moon, Tomma Intet och Ond Cirkel på Oceanen den 5 januari. I likhet med Filler har de dock ett starkt fäste på Skjul Fyra Sex.
Jag träffar Ramon och David i den nyrenoverade skivbutiken – fram till nyligen Fillers kontor – och med tanke på att butiken är nyöppnad har de ändå lyckats fånga en inbjudande atmosfär. LP-skivor blandas med kassetter. Bläddrar bland vinylerna och bestämmer mig för att köpa Ty Segalls debutskiva. Det visar sig dock att Ramon är ovan vid ”kassaapparaten” och eftersom David är något sen tar det en stund att genomföra köpet – Ramon har nyligen blivit pappa och det har inte funnits tid att lära sig systemet. David sitter således på betalningskunskaperna.
– Jag är lite ovan, har inte hunnit vara här lika mycket som David, skrattar Ramon och fingrar på mobilen. Han ger ifrån sig ett ”äntligen” när allt fungerar som det ska.
När David anländer förflyttar vi oss till konsertlokalen som ligger vägg i vägg. En nedsutten soffgrupp gör samtalet extra bekvämt.
– Det är grymt att ha tillgång till den här lokalen, konstaterar David. Och en av tankarna är att förena skivaffären med livescenen.
– Det finns ju hur många skivaffärer som helst, men vi vill kunna kombinera olika element. Det ska inte bara vara det fysiska, utan vi vill kunna använda den här scenen också, förklarar Ramon och tittar sig runt omkring i rummet.
Båda framhåller vikten av att lyfta Skjul Fyra Sex och med tanke på att bra scener är en bristvara, är det bara att applådera initiativet. Och det är uppenbart att de är villiga att lägga ner mycket jobb för att förverkliga sina idéer. Ramon poängterar dock att tajmningen kunde ha varit bättre, men än så länge har det inte varit några problem att förena familjelivet med Farsot-arbetet. En av anledningarna är de flexibla öppettiderna.
– Vi har friheten att ha öppet när vi vill, påpekar Ramon. Vi stör ingen om vi spelar hög musik eller om det är mycket folk. Det finns inga begränsningar, det gäller bara att tänka till.
Optimismen är slående och sedan butiken öppnade i slutet av oktober har ordet spridit sig. Både Gaffa och Popmani har uppmärksammat Göteborgs senaste vattenhåll för intresserade skiventusiaster.
”Vi har väl i bakhuvudet att det kommer gå bra i början, men att folk droppar av och därför vill vi även vara något mer än bara en skivbutik”
– Folk är positiva och nyfikna, säger Ramon. Vi har väl i bakhuvudet att det kommer gå bra i början, men att folk droppar av och därför vill vi även vara något mer än bara skivbutik… Göra det där som andra inte behöver för att de ligger mitt i stan.
Har ni några inspirationskällor?
– Ja, Höga Nord är duktiga, Rundgång i Malmö är ett annat exempel. De tänker lite utanför boxen. Och det måste man nog om man inte är Bengans, som lever på läge och meriter, påpekar Ramon. Dit går folk spontant, människor som inte ens är från Göteborg. De flesta vet vart Bengans ligger.
Ramon poängterar att de har noll intresse av att bli det nya Bengans – det lockar inte överhuvudtaget.
Vad har för erfarenheter för att få detta att lyckas?
– Jag har jobbat i skivbolagsbranschen i fyra år, har fortfarande kontakt med flera av banden som jag arbetat med. Du har ju jobbat med Filler svinlänge, påpekar David.
– Jag har sysslat med musik och kultur sen jag var tonåring, så jag tänker att kontakterna kommer att lösa mycket. Det var inga problem att få alla alternativa skivbolag att stötta oss redan från start, det krävdes ingen övertalning. Vi fick bra dealar, så vi kunde fylla butiken ganska fort. Vi hjälper varandra.
Ramon förklarar att David har helt andra kontakter och att de kompletterar varandra.
– Jag har nog den mer underjordiska nivån och David den överjordiska. Han har de stora kontakterna som inte jag har och det var nog det som gjort att vi kunde sätta igång. Vi problematiserade inte så mycket och tänkte nog att alla skulle ställa upp och det har de gjort. Men folk kunde ju ha tackat nej till våra förslag.
Alla vill ju att det ska gå bra. Det vinner alla på.
– Ja, exakt. Men det hade verkligen satt käppar i hjulen om de valt en annan framtoning, konstaterar Ramon och poängterar återigen det nödvändiga i att alla hjälps åt.
– Tror inte att någon har varit negativt inställd, säger David.
– Sen är vi ju skivnördar båda två, påpekar Ramon. Det finns någon egoistisk tanke med att starta affären.
High Fidelity-känslan.
– Hellre den miljön än att vi säljer massor av skivor. Det vore kul om folk bara kom och hängde och lyssnade på skivor, ler Ramon. Visst är det bekvämt med Spotify, men när man väl lyssnar på vinyl så är det jävligt gött. Den känslan vill vi förmedla: att folk ger sig tid, att skivbutiken blir en injektion.
Ramon kommer in på drömmen om lyssningsbås.
”De väljer ut 5-6 skivor och sen lyssnar de på albumen i varsitt bås”
– Jag har ju tänkt på att starta skivaffär hur länge som helst. Har ni sett filmen Swingkids, frågar Ramon. Den handlar om swingkulturen under andra världskriget. Det finns en scen där de går in i en skivbutik och där finns en mängd bås med skivspelare. Man går in och så står man där och lyssnar på musik. Det finns något väldigt fint i det. De väljer ut 5-6 skivor och sen lyssnar de på albumen i varsitt bås.
Har ni några favoritbutiker utomlands? Vore kul med ett par tips.
– När jag är utomlands går jag nog lite överalt. Googlar, frågar kompisar. Jag var i New York för inte så länge sen och då gick jag med mobilen i handen, gick från skivaffär till skivaffär. De flesta är likadana, men så kommer någon som sticker ut och där kan man spendera timmar… Annars blir det kanske 20 minuter.
– Det är ju en del av tjusningen med att resa utomlands, att få upptäcka nya skivbutiker, säger David. Man hittar även tillbaka till skivaffärer i städer som man besökt tidigare.
– Rough Trade är ju bra, för de har utbudet, påpekar Ramon. Har man inte varit där så ska man försöka ta sig dit, men annars tycker jag inte att det är så märkvärdigt.
Ramon berättar att han hittade ett litet ställe i New York som han först inte trodde var en skivaffär. De hade inte så mycket skivor, men utbudet var brett och bra. En förebild för Farsot.
– Vår utgångspunkt har varit ”finns dessa skivor överallt eller tillför de något nytt i Göteborg”, säger Ramon. Det är som sagt så självklart att man går till Bengans när man bor i Göteborg, men vi vill vara ett smalare alternativ… Sälja de skivor som inte Bengans har.
Han fortsätter:
”Tanken är att kommunicera mer med kunderna än vad en stor butik gör, man blir ganska anonym som skivköpare på Bengans”
– Tanken är att kommunicera mer med kunderna än vad en stor butik gör, man blir ganska anonym som skivköpare på Bengans.
– Lite som det var förr när man spenderade mycket tid i skivbutiker, minns David. När personalen i kassan faktiskt såg en, ”gillar du det här, så borde du lyssna på det här”.
Ramon berättar att han växte upp i Hillerstorp nära Värnamo och där fanns en skivbutik som hette Grundtutan.
– Jag tog fem skivor men hade bara råd med två och då fick jag resterande på krita, minns Ramon. Vi kände ju inte varandra, men jag hade varit så ofta i skivbutiken. Det betydde så mycket och så fort jag fick pengar så sprang jag och betalade. Det vore kul att kunna uppnå något liknande.
Ni ger ett samspelt intryck. Jag antar att ni känt varandra länge?
– Inte alls, ungefär ett år, konstaterar Ramon och berättar att de träffades på en nyårsfest. De hälsade som hastigast på en Fireside-konsert.
– Vi träffades här en gång förra året, men lärde känna varandra i mars, säger Ramon. Och jag var med i Skjulets förening och David var på väg in.
– Sen började Filler och Up The Punx samarbete, inflikar David.
– Ja, från april körde vi en massa gemensamma gigs, konstaterar Ramon. Vi började samarbeta för att göra arbetet lättare. Sen gick du med i Skjulet. Det gick väldigt fort, ingen av oss har väl egentligen tänk till.
– Det har vi fortfarande inte gjort, skrattar David.
– Men det var faktiskt David som kläckte idén. Du sa till mig att vi borde starta skivbolag.
– Nja, jag sa att vi borde starta nånting, skrattar David. Det var nog du som kom på iden om skivaffär. När jag jobbade med Woah Dad!s webbshop så insåg jag att det vara ett ganska roligt jobb, så när jag träffade Ramon kändes steget att göra något liknande med honom ganska lätt.
– Det gick väl en vecka sen hade vi rivit ut kontoret, säger Ramon. Börjad måla, bygga möbler.
Brukar det gå snabbt när ni jobbar?
– Vi ville att det skulle gå fort och då var det lika bra att använda Farsot, svarar Ramon. Vi hade en logotyp och så vidare. Vi behövde inte börja på ruta ett.
Ramon påpekar att Glenn och Ralf kallar dem för Team Gas, medan de själva går undre namnet Team Broms.
– Vi är nog mycket ”att nu kör vi”, får se vart vi landar. De två andra är mer försiktiga. Jag tror att det är en bra kombination.
Han får medhåll av David.
– Ja, vi behöver nog det, påpekar David.
Ramon och David avslöjar att de har massor av idéer inför framtiden, men de vill inte gå in på några detaljer. Båda är väldigt hemlighetsfulla.
”Vi råkade nog mest göra en skivbutik som första instans”
– Skivbutiken är väl egentligen det minsta i det vi ska göra, förklarar Ramon. Farsot ska vara mer som ett kreativt kollektiv och det är inte skivorna som ska få det att gå runt. Vi råkade nog mest göra en skivbutik som första instans. Det finns hur mycket idéer som helst. Men att kombinera releasefester med butiken är det första målet, då ligger vi snäppet före alla andra.
– Vi erbjuder att man kan bläddra bland skivor mellan banden, säger David. Vanliga öppettider är inget som vi behöver bry oss om.
