Lejonsläktet har sedan starten 2008 gjort sig ett namn i både Sverige och utomlands – en av anledningarna är att medlemmarnas svenskspråkiga och folkrockiga psychpop attraherar människor oavsett ålder. Musiken har sitt ursprung i skarven mellan 60- och 70-talen, samtidigt känns låtarna moderna och uppdaterade. Daniel Andersson hörde av sig till Volter Hagman inför gruppens spelning på Lilla Hotellbaren i Stockholm på torsdag.
Lejonsläktet grundades för 10 år sedan. Går det att sammanfatta dessa år på något sätt? Eller är du en person som främst blickar framåt?
– Känns jätteroligt! 10 år! Den största och kanske enda sammanfattningen av det hela är nog att jag och Alexander har skrivit och lekt med musik tillsammans under hela tiden. Och vi har nog båda blivit personer som blickar framåt, även om vi också kan uppskatta tidigare saker vi gjort, först och främst kanske på ett personligt eller emotionellt plan.
På torsdag spelar ni på Lilla Hotellbaren i Stockholm. Är detta starten på något nytt? Ni har inte varit särskilt aktiva den senaste tiden.
– Det är nog och borde vara starten på någonting nytt. Vi har legat på is ett tag på grund av omständigheter kring bandmedlemmar och sedan har vi haft andra saker för oss. Det har inte varit så smidigt att varken repa eller lätt att boka in spelningar. Men vi finns kvar, och det finns mycket mer att ge.
”Vi kan också vara det bandet som tackat nej till flest spelningar i moden tid”
Har ni fler bokningar inplanerade?
– Ingenting fast som det ser ut just nu, men vi har några lösa trådar och förfrågningar. Vi kan också vara det bandet som tackat nej till flest spelningar i modern tid, skrattar Volter. Men vi lovar att bli bättre, så alla bokare och klubbar: boka oss. Hepp hepp!
Ni befinner er i studion för tillfället. Hur skiljer sig det nya materialet från det gamla?
– Vi har nog utvecklats mycket från det tidigare. Du kommer fortfarande höra att det är vi som skriver och spelar musiken. Bara det att det inte tagit åtta år att spela in en skiva. Inte lika utspritt helt enkelt.
Finns det några planer på att släppa ny musik 2018?
– Absolut!
Debutalbumet fick ett bra mottagande. Hur förhåller ni er till detta album. Finns det uttalade planer om att göra något helt annat?
– Vi känner oss fortfarande väldigt nöjda med det första albumet, framförallt i kontext till omständigheterna det trädde fram ur. Vi vill också utvecklas, och pratar om det rätt så mycket. Så något helt annat vore verkligen kul och finns också på agendan, men det kommer inte bli några abrupta förändringar. Utan mer en konstant utveckling, som senare kanske hamnar någon helt annanstans än där vi är nu. Vi får se.
Jobbar ni utifrån tydliga visioner eller är skapandet mer dynamiskt och fritt?
– Från början var det väldigt många visioner och drömmar kring vad vi ville att det nya materialet skulle vara och hur det skulle uppfattas eller låta. ”Stort och pampigt a la The Who!” eller ”Snyggt och väljobbat som Gorillaz”. Nu har vi dock kommit fram till att vi bara ska göra precis vad vi känner och tänker då och där. Eller här och nu.
Hur har ni utvecklats som band sedan nämnda skiva?
– Framförallt har vi varit ute och spelat live, även ifall det var lite mer än ett år sedan nu. Det har verkligen gett en stor prägel på hur vi utvecklats och vad vi också känner att vi kan och vill göra med bandet.
Bandsammansättningen – ni startade som duo – har förändrats under åren. Idag ingår även Annika Nalin och Walter Berge som fasta medlemmar. Vad har de betytt för bandets ljudbild?
– Vi är väl i grunden fortfarande en duo som skriver låtar, men även har ett bra gäng blandade musiker som skriver sina delar i låtarna med. Annika och Walter är goda vänner som blivit en del av det med. Vad det betytt eller betyder för ljudbilden får vi nog inte se förrän vi spelat live igen.
”Pugh har till och med fått en helt ny låt tillägnad av oss”
Har du lyssnat på någon speciell musik det senaste? Trouble In Mind som släppte er debutsingel ”Väderkvarn” nämner Ted Gärdestad och Pugh Rogefeldt i sin presstext. Är dessa namn fortfarande relevanta?
– Både Pugh och Ted är fortfarande lika relevanta! Två genier vad gäller svensk musik. Pugh har till och med fått en helt egen ny låt tillägnad sig av oss. Annars är det kanske lite oklart. Men vi har något sorts gemensamt tänk av att vi vill ha lite mer riv i de nya låtarna, att det kanske inte behöver vara lika snällt längre. Och att kunna leverera ett budskap genom musiken. Träd Gräs & Stenar är exempelvis ett band som spridit sig ända in i benmärgen. Helvete vad bra de är live.
Du spelar även in musik under eget namn. Är det något som ligger på is för tillfället?
– Jaa, jag har fått lite mentala problem som satt stopp för saker det senaste halvåret. EP:n jag spelade in förra året har stått färdig sedan i juli men fortfarande inte blivit släppt. Trots fina ord och bra pepp och hjälp från närstående. Men det kommer snart. Och jag vill så väldigt gärna spela med det live så snart som möjligt. Jag har till och med. blivit bokad i Berlin utan att jag ens spelat en enda gång än. Så det kommer hända! Ni får bara ha lite tålamod med mig, och oss. Vi jobbar kanske inte snabbast i branschen men jag tror det kan väga över till kvalitet kontra kvantitet, och framförallt sätta sig utanför ljudbilden i dagens ”psych”-scen. Hoppas jag!
Hoppas vi ses i Göteborg någon gång.
– Detsamma! Vi kommer gärna ner och spelar snart.