På fredag erbjuder Pusterviks-klubben Instant ett svårslaget VÅRØ-paket. Under kvällen spelar Two Year Vacation, CHANCVN och Futile – etikettens egna stoltheter – samt inbjudna Stockholmsbandet Steve Buscemi’s Dreamy Eyes. En kväll som ger höga förväntningar.
Det har blivit allt vanligare att skivbolag arrangerar klubbkvällar tillsammans med några av sina band. Ett enkelt sätt att rikta strålkastarljuset mot sig själv. Konkurrensen är stenhård och det gäller att nå ut för att överleva. För att prata om detta och mycket mer stämde jag träff med Futiles Magnus Nylander (jobbar även som klubbarrangör och DJ).
Detta är andra gången som jag intervjuar Magnus. Vid första mötet omgavs han av hela bandet – de hade precis släppt debutsingeln ”I Don’t/You Don’t” och planerade att ge ut sitt debutalbum. En skiva som gavs ut på VÅRØ tidigare i år. En av referenserna gick att spåra till 90-talets Madchester-scen. Magnus pratar fortfarande varmt om Happy Mondays.
Jag minns Magnus som målmedveten och jag gissar att hans klubbintresse påverkat Futiles ljudbild en hel del. En sak är jag dock helt säker på – vi älskar båda The Embassy. Och i likhet med Futile har Göteborgsduon valt att förena pop med klubb. Magnus såg deras comeback-spelning på Haket och det svider att jag inte gjorde detsamma. Han skrattar dock åt frågan om bandet är uppkallat efter The Embassys debutskiva Futile Crimes. Tar det som ett nej och lämnar ämnet.
Futile spelade på Pustervik i april. Nu är ni tillbaka när VÅRØ håller i festen.
– Det ska bli grymt kul. Alltid roligt att spela i Göteborg.
Får publiken höra nytt material?
– Jag hoppas det! Ja, men det kommer att bli nya låtar. Vi har gjort några nya låtar sedan skivan, så det vore dumt att inte prova dem, skrattar Magnus. Vi har suttit i studion i tre år, så nu vill vi bara spela. Men det kommer nog att bli lite annorlunda när vi väl börjar spela in. Tar det lite längre fram. Vi kommer förmodligen att försöka hitta nya personer att samarbeta med, nya förutsättningar ger annat resultat.
Bandet gör förmodligen rätt. Det gäller att inte stressa och låta det gamla materialet växa hos publiken. Idag finns det tyvärr en stress att släppa nytt med jämna mellanrum för att inte försvinna i mediabruset. Magnus är dock inte rädd för att detta ska hända, utan ser hellre att nya människor ges chansen att upptäcka musiken. På fredag är ett utmärkt tillfälle.
– Det finns en drivkraft i att testa musiken på publiken. Det är ju en helt annan grej än att bara sitta i studion. Båda gammalt och nytt material. Ljudet och känslan är av naturliga skäl helt annorlunda på en klubb.
Är du nöjd med mottagandet av skivan?
– Ja, det måste jag säga. Men det kan alltid bli bättre, lite fetare. Nu låter jag bitter, säger Magnus med ett leende. Man vill ju nå ut till så många som möjligt. Fast det har bara gått fyra månader sedan albumet släpptes. Sedan jobbar vi sjukt långsamt.
– Men nu ska det blir riktigt kul att se vad VÅRØ-gänget kan göra. Tänker inte bara på Pusterviks-kvällen, utan även längre fram. Jag är själv helt ointresserad av att marknadsföra grejer, jobba med media och så vidare. Det är så himla härligt att det finns några som vill göra det åt oss.
– Och det har gått riktigt bra för Two Year Vacation, men de är så sjukt drivna, så det är inte särskilt förvånande egentligen. Grymt duktiga.
Kvällen inleds med Steve Buscemi’s Dreamy Eyes och avslutas med Two Year Vacation. Sistnämnda band har precis passerat 100 000 spelningar på Spotify. Bara detta är värt att fira på fredag.
VÅRØ-kvällen speglar en tydlig trend. Jag sammanfattar mina funderingar och reflektioner.
Under tidigt 90-talet, när jag på allvar började lyssna på musik, stod vissa indiebolag för en slags kvalitetsstämpel. Ett skivsläpp på Sub Pop eller Matador räckte för att köpa albumet (mer eller mindre).
Under tidigt 2000-tal blev det allt vanligare att artister släppte musiken på egen hand och plattformar som MySpace och musikbloggar blev viktiga verktyg för att sprida ny musik. Nedladdningen minskade också intresset för skivbolagen. Och nämnda etiketter släppte allt fler band åt gången, så det blev omöjligt att ha koll.
De senaste åren har de alternativa etiketterna återfått sin kvalitetsstämpel. De har åtminstone blivit att räkna med. Göteborgsbaserade Höga Nord är ett tydligt exempel och deras ambition är att släppa få skivor med hög kvalité – det ger intresserade en bra överblick.
Ytterligare ett sätt att stärka sin position och samtidigt lyfta fram sina band och artister, är att arrangera klubbkvällar där de egna akterna ges möjligheten att synas. Höga Nord är inte ensamma om att arbeta på detta sätt. Flera mindre skivbolag – inklusive VÅRØ – har på så sätt återigen hamnat i fokus och deras band/artister knyts på ett tydligt sätt till den egna katalogen. Sammanhanget har återigen blivit en viktig faktor. Precis som på 90-talet.
Personligen ser jag ovanstående utveckling som något positivt och en av de avgörande orsakerna är förmodligen att speltillfällena minskat; situationen har gjort att skivbolag tagit saken i egna händer och skaffat sina band/artister speltillfällen (på ett tydligare sätt än tidigare). I slutändan ger dessa kvällar extra publicitet eftersom fler parter marknadsför. Jag får medhåll av Magnus.
– Jag tycker att det är skitfett, tror att det gynnar alla parter. Ett skivbolag har ofta tydliga idéer och detta kan vara ett bra sätt för dem att utvecklas. Och det kan även vara ett bra sätt att nå ut till en bredare publik.
Kan det finnas några faror med denna utveckling? Att en hamnar i ett sammanhang som inte matchar den egna musiken.
– Jag vet inte. Nu har ju inte jag bestämt vilka som ska spela och i ärlighetens namn har jag inte så bra koll på de övriga bokningarna. Allt sköter VÅRØ. Men ser inget problem i detta, ser det mest som en möjlighet att spela. Det är ju samma situation på en festival.
I grunden ser jag det som något positivt att skivbolag och band/artister stärker sina positioner tillsammans. Det kanske inte passar alla, men att sammankopplas med ett hårt arbetande bolag som VÅRØ – med sin estetik – borde endast ge positiva signaler. Och i slutändan är det ändå musiken som räknas.
Preliminärt spelschema:
Steve Buscemi’s Dreamy Eyes 22.30
CHANCVN 23.00
Futile 23.30
Two Year Vacation 00.00