Stockholmsbaserade HOLY – med Hannes Ferm i spetsen – är tillbaka med nya fullängdaren Ryder, och därifrån har vi fått den strålande singeln ”Flames”. Idag premiärvisas låtens video på HYMN. Daniel Andersson har även tagit sig ett snack med Hannes.
Berätta om ditt nya album Ryder.
– Ryder var ett försök att blicka framåt i en tid där det känns som att allt ska falla samman. Att rida genom apokalypsen och se det fina i förfallet. Den är för mig lika nihilistisk som romantisk. Hela skivan är väldigt mycket ett resultat av ett samarbete med producenten Jacob Haage, som var väldigt involverad i hela processen.
Hur gick tankarna när videon till singeln ”Flames” skapades. Det är förresten en av mina favoritlåtar på skivan.
– Jag hade väldigt lite att göra med själva videon, det var Jens Löfgren, regissören till musikvideon, som hörde av sig. Jag skickade influenser, och sen pitchade han och hans team idén, sen gick allt väldigt snabbt efter det. Vi spelade in den i Folkets hus i Spånga, och en lyxvilla som båda verkat stannat i tiden sen 80-talet.
”Vi spelade in den i Folkets hus i Spånga, och en lyxvilla som båda verkat stannat i tiden sen 80-talet”
Ljudbilden är väldigt pampig. Hur växte låten fram?
– Det var en av de låtarna jag skrev mitt i produktionen av Ryder. Produktionen och låtskrivandet smälte samman väldigt mycket, när jag kom in med den till studion var inte ens hälften skriven. Så man kan verkligen säga att den växte fram, och är ett bra exempel på hur Jacob och jag kompletterade varandra i processen.
Och vilka är dina inspirationskällor?
– För den här skivan lyssnade jag mycket på bland annat Kate Bush, Orchestral Manuevers in The Dark, China Crisis, Arthur Russell, och mycket annat.
Vi har hörts vid ett flertal tillfällen och du har tidigare pratat varmt om Todd Rundgren. Lyssnar du fortfarande mycket på hans musik?
– Nej, inte just nu, mina husgudar går lite på löpande band, haha.
Det har skett stora förändringar sedan fullängdsdebuten Stabs från 2015.
– Ett av de mest intressanta aspekterna av att göra musik är för mig just den utforskande biten, att hitta nya influenser och uttryck och sen dissekera dem och försöka förstå sig på det på ett så grundligt sätt som möjligt. Efter Stabs ville jag hitta ett nya sätt att bygga upp låtar på, därför sökte jag mig till sånna influenser. Efter All These Worlds Are Yours kände jag mig väldigt klar med dels influenserna, men också på arbetssättet och låtstrukturerna. Kändes lite som att jag hade fyllt ut varje hörn av det ramverket. Därför kändes Ryder mest som ett naturligt nästa steg.
– Du ligger dock kvar på samma skivbolag. En kan tänka sig att ett skivbolag rynkar lite på näsan när en artist väljer att göra något radikalt annorlunda. Hur har din situation varit?
– PNKSLM har i mitt fall aldrig lagt sig i alla svängar jag tagit, utan alltid funnits där som stöd och möjliggjort att jag får den studiotid jag behöver etc. För mig är det ett drömscenario, vilket jag är väldigt tacksam för.
Är du modig som person? Tänker att det krävs en hel del att vända upp och ner på folks förväntningar.
– Jag vet inte om det är mod eller inte men om jag har en vision om något är jag ofta rätt kompromisslös. Just nu är det liksom helt otänkbart för mig att kunna skriva en till låt i All These Worlds Are Yours -anda.
Lycka till i framtiden. Du är helt klart en av Sverige mest spännande artister.
– Det var fint sagt, tack!
– Jag skulle vilja tacka Jens Löfgren, Linnéa Andersson, Agnes Ahlstedt, Samuel Hahn, Fredrik Nordesjö, Malin Gutke, Sara Forsberg, Alice Lönnblad och resten av teamet och statisterna som fick musikvideon att hända!