Amerikanska alternativrockarna Built To Spill – med Doug Martsch i spetsen – är ett av genrens mest hyllade band. Och kvällens pre-midsummer-spelning på Pustervik visar att bandet har stor dragningskraft. Publiken är på tårna och Martsch, flankerad av de nya medlemmarna Melanie Radford och Teresa Esguerra, sjunger bättre än någonsin. Melanie [övertygande basist] ges till och med möjligheten att glänsa vid mikrofonen och det känns som att Martsch trivs med att ta ett steg tillbaka.
Vid förra Sverigebesöket 2019 framförde Built To Spill albumet Keep It Like A Secret från 1999 i sin helhet och denna spelning satte ribban högt inför kvällens happening. Förväntningarna kunde således inte vara högre och medlemmarna rivstartade genom att köra klassikern ”I Would Hurt Fly”. Det är svårt att hitta en bättre öppningslåt och med stor intensitet och övertygelse ekar gitarrmattorna ut över lokalen.
Det visar sig snabbt att trummisen Esguera är ett fynd och speciellt i samband med intensiva och tunga ”Mess With Time” – ett spår som släpptes redan 2006. I stort blir det mycket gitarrmangel och kvällen utvecklar sig till ett psykedelisk hänryckningsmöte. Bra på alla sätt.
Martsch struntar i att köra ett enda spår från Keep It Like A Secret-skivan för att istället satsa på mer med udda spår och favoriter från andra skivor. Det blir exempelvis fyra låtar från 1994 års album There’s Nothing Wrong With Love. Det kunde lätt ha blivit spretigt, men bandet lyckas förena melodiska indienummer som nya ”Fool’s Gold” och mer stökiga låtar utan att tappa fokus.
Publiken har dock stenkoll på det mesta och applåderna haglar tätt. Martsch själv verkar mer än nöjd med responsen och avslutande ”Stop The Show” blir ren eriksgata. Viljan att nå ända till de bakre raderna smittar av sig, vilket sätter fingret på Built To Spills storhet som liveband och denna energi ger mig anledningen att se Idaho-veteranerna vid fler tillfällen. Oavsett om uppställningen återigen är helt ny.