The Radio Dept. vill inte vara det ”svåra” popbandet längre. Johan Duncanson och Martin Carlberg har till och med anammat en slags folkölsestetik på sin pressbild för att förstärka denna attitydsförädring. Visserligen problematiseras bilden av att Johan bär en t-shirt med moskémotiv (text på arabiska), men på det stora hela uttrycker ändå dagens The Radio Dept. en tydlighet som inte fanns med från starten.
Foto: Per Vikström
Johan och Martins framtoning ligger helt i linje med vår tids sätt att uttrycka sig. Aktuella singeln ”Swedish Guns” är rakt på sak. Inga omskrivningar. Och ljudbildens drömska dubreggae-känsla känns helt logisk – de som kan sin musikhistoria vet att dubinfluerade artister som Linton Kwesi Johnson använt stilen för att sprida politiska budskap. För att inte glömma punken. Ett politiskt budskap mår bäst av tydlighet.
Jag säger som den kroatiske frihetskämpen Stjepan Filipović: ”Smrt fašizmu, sloboda narodu!”, det vill säga ”död åt fascimen, frihet åt människorna”. Ett slagord som fått ge namn åt öppningsspåret på duons fjärde och kommande skiva Running Out Of Love.
Vår tids sätt att utrycka sig har dock fått negativa konsekvenser. Nyheter ska exempelvis gå att läsa på mobilen utan att det kräver allt för mycket av uppmärksamheten och Metro/Expressen/Aftonbladet presenterar nyheter som är lätt att skumma. Rubriksättningen är ofta viktigare än själva innehållet. Dessa texter är bra komplement till mer djuplodade texter – den svenska musikjournalistiken har dock mer eller mindre upphört att vara analyserande och nyfiken. Idag är det bara fansen som orkar bry sig. Och de etablerade aktörerna gör inte mycket för att promota ny musik. Kan bero på minskat presstöd.
The Radio Dept gör det enda rätta. För att minska risken att dagens musikkår ska missförstå deras uppsåt är det lika bra att skriva dem på näsan. Och detsamma gäller världens alla nättroll. Det skulle inte förvåna mig om Johans t-shirt väcker de sistnämndas vrede innan högern orkar bry sig om en antikrigs-låt. Vissa nättroll är oerhört nitiska och dessvärre når många trådar ända till riksdagshuset och SD-topparna.
”Swedish Guns” är lika tydlig som en pekbok. Ingen kan undgå budskapet. Trots detta har duon skickat ut en förtydligande pressrelease inför Running Out Of Love:
“We have just finished our 4th full-length album, Running Out Of Love. An album about life in Sweden in 2016 and how our society seems to be in regression on so many levels. Politically, intellectually, morally…It’s an album about all the things that are moving in the wrong direction. It’s about the impatience that turns into anger, hate and ultimately withdrawal and apathy when love for the world and our existence begins to falter.
For the third time in a row we have made two albums instead of one. After constant touring for a couple of years after our latest release, Clinging To A Scheme, we started writing and recording an album that we later decided to scrap. As some of you might be aware, we have been caught up in a lengthy legal battle with our record label and publisher. We took a pause from releasing singles and EP’s and instead spent our time hanging out with friends, working odd jobs and just loafing around. Ultimately we lost the court case but still managed to reach an agreement with the record company that gave us the motivation to create music again.
In the summer of 2014, ideas and a concept for Running Out Of Love started to come together and the single “Death To Fascism”, now too old to be included, was the first effort towards the new album. Later, more new songs started to appear. The court case is taken care of in “Occupied”, the Swedish weapon and arms industry in “Swedish Guns” and “We Got Game” is about the proud police tradition of protecting nazis and racists, whilst at the same time using brutal violence against opposing groups of protesters.
Running Out Of Love has moulded itself into a rather dystopian album, mainly because it was created in a sense of deep frustration over the reactionary currents which characterize our time.”
Det är helt i sin ordning att ovanstående text möter svenska musikjournalister. De ska inte behöva tänka mer än nödvändigt. En snygg instagrambild med dagens artist går alltid före en genomarbetad artikel. Analysen kan komma sen, eller aldrig. Vi ger fem plus för trogen tjänst. Inte undra på att betygen skjuter i höjden.
”Swedish Guns” kräver minimal förförståelse, men för säkerhets skull ger Johan en utförlig intervju i Aftonbladet där alla kort läggs på bordet. Låten handlar om svensk vapenhandel.
En jämförelse med internationell musikbevakning är på sin plats. I brittiska och amerikanska magasin har journalister skrivit spaltmeter om Frank Oceans återkomst. De har dissekerat låtarna, kallat in experter och valt att lägga timmar på att skriva omfattande recensioner. Motsvarande situation är oerhört sällsynt i dagens Sverige. Måste dock säga att jag blev imponerad av Festivalryktens pappersupplaga Rumours.
I samband med att Ocean släppte Endless och Blonde, riktades de flesta svenska strålkastare mot Håkan Hellströms åttonde album Du gamla du fria. Flera omdömen slog fast att göteborgaren fortsätter att gå sin egen väg – att denna slutsats ger betalt gör mig nästintill deprimerad. Jag är ändå hårdhudad.
Jag kräver mer än slentrianfemmor, jag vill läsa texter av personer som brinner för musik. Det händer allt för sällan.
The Radio Dept. ska även tackas för att de har gjort all sin musik tillgänglig. Att släppa sin musik exklusivt på olika plattformar är bara idioti. Det gynnar ingen.