New York-baserade Kathy Yaeji Lee aka Yaeji är ett namn som fått stor spridning de senaste 2 åren. Under 2017 släpptes två EP-skivor som fullständigt golvade publiken och med sin personliga mix av house, pop, trap och hiphop sätter 24-åringen hela Dungen-scenen i gungning. Den kännetecknande basen planterar sig bland åskådarna, får alla att röra sig i takt och med ett ständigt leende på läpparna skapar Yaeji feelgood-stämning i det småregniga Gbg-vädret.
Jag hör någon som viskar ”tänk om hon kör ”Raingurl” när det börjar regna. Nu blir det turligt nog mestadels uppehåll. Tillsammans med ”Drink I’m Sippin On” är förstnämnda spår en av de låtar som jag spelat flitigast och det som fäster – detsamma gäller live – är Yaejis svala framtoning. Hon ger ett blygt intryck, viskande och detta sätter musiken i ett avslappnat tillstånd som kan definieras som motsatsen till exempelvis valfri Summerburst-artist. Att vara högljud ligger inte i hennes natur.
Även om Yaeji inte är en artist eller DJ som fängslar på samma sätt som exempelvis M.I.A., skapar Dungen-setet ett party som känns minst lika medryckande och inkluderande. Alla får vara med. Yaeji uttrycker sig emellertid visuellt i andra sammanhang: hon är både kläddesigner och bildkonstnär. Detta syns bland annat i hennes videor – idag är dock inramningen sparsmakad (av naturliga skäl).
Yaeji sjunger på ett sätt som gör att en lyssnar och då saknar det betydelse att många låtar är skrivna på koreanska. Anledningen till att hon sjunger på ett språk som är främmande för många i Nordamerika och Europa, är en vilja att skapa anonymitet. Flera av låtarna behandlar tunga ämnen som identitet, ängslighet och utseendefixering.
Avslutningvis spelas ”Raingurl” och i samma stund som låten startar exploderar publiken i ett synkroniserat och studsande festivalkollektiv. Festivalyran vet inga gränser. Yeajis röst spricker av glädje och ingen vill att spelningen ska ta slut. Jag hoppas att Yaeji kommer tillbaka inom en snar framtid.